När jag förberedde en föreläsning vid Uppsala Universitet om svensk säkerhetspolitik under 200 år upptäckte jag något som först fyllde mig med förvåning, sedan med fasa, slutligen med ilska och förvirring. Det är nämligen så, att jag länge haft ett citat från regeringens hemsida som tydligt markerar vad som är målet för svensk säkerhetspolitik. Citatet lyder så här: "Sveriges säkerhetspolitik syftar till att bevara fred och självständighet för vårt land, bidra till stabilitet och säkerhet i vårt närområde, samt stärka internationell fred och säkerhet.”
Jag har förkunnat att detta är den svenska linjen i utrikes affärer. Nämligen att politiken bedrivs för att i första hand bidra till fred och självständighet för vårt land, samt därefter för stabilitet i närområdet, samt fred i världen. Prio 1 är alltså svensk självständighet. Helst fred och stabilitet i vår omvärld också, men inte utan att tappa fokus på nationens frihet.
När jag nu spanar på regeringens hemsida har dessa formuleringar försvunnit, det står ingenstans något om att säkerhetspolitiken ska sträva efter nationell självständighet. Däremot en massa om att vår säkerhet är invävd i samarbete med omvärlden, enkannerligen EU och indirekt NATO. Således. Detta gör mig förvånad, fyller mig med fasa, sen ilska och slutligen förvirring.
Förvåningen ligger i att detta är en förskjutning som är ytterst anmärkningsvärd. Det som borde vara en grundsanning för dem som leder Sverige att deras skyldighet är att i första rummet ha försvaret av rikets självständighet - och ytterst nationens överlevnad.
Visst. Vår nationella autonomi kan förstås aldrig bli 100 procent. Men den behöver därför inte heller gravitera mot Noll. Rikets självständighet kommer att vara relativ omvärldens agerande. Det skall dock inte påverka en grundläggande strävan värna nationens oberoende. Fasan kommer över mig när jag betänker att detta tydligen är en förändring som alla partier står bakom, eftersom jag inte kan erinra mig att någon gjort väsen om att strävan efter nationell självständighet överges. Vilket är lite märkligt, inte minst mot bakgrund av att ryssarna börjat röra på sig igen. Och mer eller mindre har goda skäl att oroa sig för hur deras omvärld rör sig strategiskt längs deras gränser.
Min ilska och förvirring kommer ur att jag borde upptäckt detta tidigare – alternativt att jag kanske ser jag spöken på ljusan dag. Är det månne en olycklig omständighet att formuleringarna förändrats på hemsidan? Finns den tydliga deklarationen om nationens självständighet någon annanstans? Låt oss därför ta reda på hur det förhåller sig. Har den svenska regeringen med oppositionens goda minne övergivit ståndpunkten att svensk säkerhetspolitik ska syfta till att bevara rikets självständighet? Helst i fred, men i värsta fall med krigiska medel.
Vi minns de gamla hederliga formuleringarna, från den tiden vi hade en svensk krigsmakt: "Sverige vill försvara sig, kan försvara sig, och skall försvara sig!
Motstånd skall göras ständigt och i alla lägen. Det är på Dig det beror — Din insats, Din beslutsamhet, Din vilja att överleva.
Vi ger aldrig upp! Varje meddelande att motståndet skall uppges är falskt!"
Och om detta nu är historia, om makthavarna håller på att valla in oss i NATO, bör inte det tas upp innan valet i höst? Ska vi ansluta till Imperiet först när vi haft en rejäl diskussion om saken kanske?
Stig-Björn Ljunggren
stikkan@ljunggren.com