ALEXANDER SZÖGI: I väntan på Norrbotniabanan

Januari har alltid varit en personlig favoritmånad full av förväntningar på det nya året. En av förhoppningarna på år 2010 kan redan avskrivas, nämligen en modern järnväg som följer hela norra Norrlands kust. I valrörelsen 2006 utlovade dåvarande statsminister Göran Persson ett första spadtag för Norrbotniabanan under 2010. Riktigt så blev det ju inte när Sverige fick en ny regering och skatterna skulle sänkas med 100 miljarder. Anslagen till Banverket minskade och planerna för Norrbotniabanan stoppades undan.
Det kom aldrig något beslut om en kustjärnväg utmed norra Norrlands kust. Även om lobbyingarbetet, opinionsbildningen och projekt för alternativa finansieringsformer fortsatt, har inget uttalat intresse för projektet kunnat skönjas bland den borgerliga regeringens alla fina men luddiga uttalanden. Statsminister Fredrik Reinfeldt som inledde mandatperioden med att avisera sin ambition att vara hela Sveriges statsminister demonstrerade sina bristande kunskaper och sitt dåliga omdöme under ett besök i Umeå hösten 2009.
Reinfeldt hyllade den unga universitetsstaden, med det livskraftiga näringslivet och det nytänkande företagandet, på väg bort från vad han beskrev som den gamla norrländska industristadskulturen.På något sätt slog ändå statsministern huvudet på spiken när han på ett så öppenhjärtigt sätt hyllade en kommun som har sin oerhört positiva utveckling under de senaste 30 åren att tacka stora statliga investeringar i universitet, universitetssjukhus och infrastruktur för.

Nyligen gjorde undertecknad en resa till Sundsvall och kunde, när bussen passerade Umeå, Nordmaling, Örnsköldsvik, Härnösand och Timrå följa färdigställandet av Botniabanan.I alla städer på vägen står nya resecentrum färdiga för nya tågresenärer och nya möjligheter. För Nordmalings kommun mellan Umeå och Örnsköldsvik innebär tågtrafiken ett lyft. Tjugo minuters pendlingsavstånd till de båda städerna innebär att Nordmaling andas framtidstro och investeringar görs i attraktiva bostadsområden.
Resenärerna från Skellefteå, Umeå och Örnsköldsvik som kliver av bussen med stora resväskor bredvid ett väntande X2000-tåg vid Sundsvalls tågstation förtäljer om den bisarra framtiden för tågtrafiken i norra Norrland. När Botniabanan invigs under hösten 2010 kommer även Norrbottningar välja att ta med sig resväskan söderut för att kliva på Stockholmståget. Två tåg kommer rulla söderut från norra Norrland, ett på en ny järnväg och ett på en gammal järnväg. Ett tåg med många resenärer som tar sju timmar och ett folktomt tåg som minst tar femton timmar. Det är en utveckling som knappast är samhällsekonomiskt lönsam och som tydligt visar på bristande intresse för regionens infrastruktur både från den borgerliga regeringen och tidigare regeringar. Östersundsregionens infrastruktur skulle aldrig betraktas på samma kortsiktiga och olönsamma sätt.

Den nuvarande regeringen har medvetet låtit projektet Norrbotniabanan rinna ut i sanden och ännu en mandatperiod har gått till spillo. Då det inte råder några som helst tvivel om vilket regeringsalternativ som kommer att få norrlänningarnas stöd i riksdagsvalet 2010 är det viktigt att Sahlin, Eriksson, Wetterstrand och Ohly lämnar ett tydligt besked om kustjärnvägen före valet. Själv kommer jag under hösten att kliva på tåget i Umeå på väg söderut och när det rullar iväg blunda och låtsas att det är Norrfjärden eller Rosvik som svischar förbi utanför fönstret.