I skuggan av ett askmoln
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Ni känner säkerligen igen rapporterna från nyhetssändningarna. Rapporter som visar hur sårbart vårt samhälle är. Men det visar också hur otroligt bortskämda vi har blivit. Jag själv, tidningschefen Matti Lilja och redaktionschefen Bengt Larsson råkade ut för effekterna av Eyjafjallajökulls utbrott. Vi var nere i Stockholm för att träffa företrädare för andra S-tidningar på onsdagen och skulle flyga hem på torsdagen. Men det var bara att fixa fram en hyrbil för att kunna ta sig hem. Och det gick ju bra. Visserligen fick jag skriva min ledare i bilen, och kasta om publiceringsdagarna för en av krönikorna som jag tar in utifrån. Men det var ju inget större problem, om man ska vara ärlig. Men tio timmar i bil är ju ingen riktig hit. Visst hade det varit skönare kunna ta flyget hem.
Men vi norrlänningar är ju tack och lov vana vid avstånd. Det mesta är ju överkomligt. Det lät ju värre när man hörde en del människor söderöver som beklagade sig över det omöjliga i att åka buss, tåg eller bil sträckan Stockholm-Göteborg.
Jag fick mig ytterligare en tankeställare i går kring det här med kaoset efter vulkanutbrottet när jag talade med en man som helt plötsligt började tala om andra dimensioner av effekterna av askmolnet än vad jag tänkt på tidigare. Han sa: "Tänk ändå att det vi nu ser är effekterna av ett naturfenomen som faktiskt bara drabbar hyfsat välbeställda människor. Annars brukar naturkatastrofer och sådant drabba de fattiga hårdast." Det blev en aha-upplevelse för mig. För han har ju faktiskt rätt. Det vi nu upplever som kaotiskt och problematiskt är något som knappast märks ännu hos de allra fattigaste. Det här är ett välfärdsproblem i väldigt stor utsträckning.
Det här säger en del om vilka klasskillnader och inkomstklyftor som finns i Europa. Vi är många som har det så gott ställt att vi kan resa med flyg, oavsett om det är vi som reser privat eller om vi reser i tjänsten. Men det är också många som inte har den möjligheten.
Eyjafjallajökulls askmoln har fått mig att fundera över en annan sak. Det är nämligen stora företags möjligheter till påverkan på olika skeenden. Häromdagen började en del flygbolag ifrågasätta riktigheten, och rimligheten, i de åtgärder som vidtogs med anledning av partikelmolnets utbredning över Nordeuropa. Bara det kändes ju inte helt bra. Det kändes nästan som om dessa företag var beredda att tulla lite på flygsäkerheten bara för att de ekonomiska förlusterna blev för stora. Nu tror jag kanske inte att det var det man i grunden menade. Men just då kändes det så. Och sådana saker kan vara riskabla för det långsiktiga förtroendet för flygbranschen.
Att sedan EU i går beslutade om förändringar i hur man ska hantera den här typen av händelser känns i skenet av detta lite oroväckande, även om förslaget om ändringar kom från experthåll och sades bygga på djupare analyser. Men ändå finns misstanken gnagande långt där inne. Kan vi vara säkra på att den nya zonindelningen, som det handlade om, verkligen är säker? Men det får vi väl ändå utgå ifrån.
Hursomhelst så är det i alla fall skönt att se att vi reagerat lugnt och sansat på rapporterna kring askmolnet. Vi reagerade inte som människorna i byn, som Ronny Eriksson brukar berätta om, gjorde när de fick höra talas om "molnet", så vi slipper tack och lov att skamsna återvända med svansen mellan bena.