CHARLOTTE OLSSON NUNCETSEMPER01: I rättvisans namn

De allra flesta, om inte så gott som alla, skulle påstå sig vara för rättvisa, men rättvisa ser annorlunda ut beroende på vem du frågar. Voltaire tyckte att ett system med en upplyst diktator är ett rättvist och korrekt sätt att gå till väga, anarkisterna ser alla som sin egen chef och Reinfeldt tycker det är okej att vissa är fattiga. Det är rent av bra för marknaden, för de har helt enkelt valt det själva enligt honom. En socialdemokrat skulle säga att det är rättvist när alla har lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Rättvisa liksom frihet kan aldrig bli hugget i sten.
Det enda som skiljer dem åt är människosynen. De blåögda sippar champagne och tycker sig ha förtjänat det och att det minsann är rättvist för att de föddes med rätt namn, privilegierad position eller har arbetat arslet av sig under sin livstid. De tycker sig ha förtjänat att ha det mycket bättre än andra, och inte ska någon lat sjukling komma och tafsa på deras tusenlappar, nej minsann. Reinfeldts rättvisa går ut på att var och en får vad de förtjänar. Vad den idén däremot inte täcker upp är alla dem som förtjänar det bästa, men föddes i en situation där möjligheterna inte är lika många som för prinsen. Där en människa verkligen vill, men inte kan.

Ett alternativ skulle vara att faktiskt ge dessa människor lika möjligheter. Om var och en kunde födas med silversked i mun skulle skatter inte ha samma betydelse, men verkligheten ser inte ut så. Alla kan inte bara för att de vill. Istället kan vi ge människor grunden att förverkliga sina visioner. MUF:arna kallar det stöld, vi kallar det skatt. Det handlar om människosyn. Att alla ska ha goda utsikter, inte bara dem som hade tur. Människor i sig är en förmögenhet, så det finns ingen rimlig anledning till varför vi inte skulle investera i dem.
Det är inte en godtagbar människosyn att ge den ene en nedförsbacke och den andre en uppförsbacke för att sedan göra det till en tävling. De konkurrerar inte på lika villkor. Att ändå förvänta sig att de skulle nå målet samtidigt är inte realistiskt. Ändå är det den idén som styr Sverige i dag. Den halte stapplar uppför sin backe, som bara blivit brantare under åren sedan 2006. Moderaterna har inte en tanke på att plana ut uppförsbacken för människorna. Ändå talar de om rättvisa, för så ser rättvisan ut i deras ögon. Nästan pinsamt blinda för de situationer människor måste hantera. Alla föds inte till prinsar och prinsessor, direktörer eller "brats". En del föds sjuka, andra utan ekonomisk säkerhet. Vilka är vi att förneka dem möjligheten att förverkliga sina drömmar?

När någon talar om rättvisa ska man alltid fråga sig: rättvisa för vem? Det finns ingen som ärligt kan svara alla, inte så länge människor fortfarande föds in i klyftor och dessa klyftor breddas alltmer. Man kan ju fundera vem som egentligen dikterar den allmängiltiga rättvisan, om det nu finns någon alls. Hur ser rättvisa ut för dig?