Det största omvalet i svensk historia som äger rum imorgon söndag är intressant på många sätt. Valet i Västra Götaland handlar om omval till landstinget, där samtliga 149 mandat omfattas medan omvalet i Örebro omfattar en valkrets och sjutton av fullmäktiges 65 mandat berörs. Omvalet är särskilt intressant eftersom den politiska kartan förändrades ganska så radikalt i och med höstens val och valet därför genomförs under helt andra förutsättningar än i höstas.
Oavsett hur mycket politikerna betonar att valet ska handla om landstingsfrågorna i Västra Götaland och de kommunala frågorna i Örebro så går det inte att blunda för att riskpolitikens kastar sin skugga även över dessa omval. Men framför allt kommer omvalet i Västra Götaland att bli en värdemätare på hur ett system med skilda valdagar för kommun-, landstings- och riksdagsvalet skulle kunna falla ut.
De opinionsmätningar som tagits fram inför valet i Västra Götaland pekar på hyfsat stora rörelser i opinionen men framför allt pekar opinionsundersökningarna mot att valdeltagandet kommer att bli skrämmande lågt. En Sifo-undersökning pekar mot att valdeltagandet riskerar att hamna under femtio procent. Skulle valdeltagandet sjunka så lågt så kommer omvalet i Västra Götaland i praktiken att bli spiken i kistan för tankarna på skilda valdagar i Sverige.
Framför allt från borgerligt håll har man under lång tid propagerat för skilda valdagar i tron att detta skulle frigöra valen till kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige från rikspolitisk smitta. Skulle det nu visa sig att väljarna vänder de lokala och regionala valen ryggen på det sätt som förespås kommer det bli svårt för politiker på högerkanten att fortsätta driva denna fråga vidare.
I grunden är det ett allvarligt problem om lokala eller regionala val inte uppfattas som tillräckligt intressanta eller viktiga för väljarna för att de ska välja att delta i valet. Samma sak har vi sett när det gäller valet till Europaparlamentet. Här finns all anledning för makthavarna att tänka över vilka orsakerna bakom det låga valdeltagandet kan vara, och hur man ska hantera detta. Är det månne partierna och dess företrädare som är för dåliga på att lyfta fram hur mycket de olika politiska organen faktiskt påverkar i den enskilde medborgarens liv? Eller kan det vara så att väljaren faktiskt förstår att de olika politiska nivåerna påverkar varandra och samspelar och att man därför vill ta ställning till de olika valen vid ett och samma tillfälle?
Trots att omvalet i ett fall rör den regionala nivån och i det andra den lokala nivån så är resultatet i omvalet också av intresse på riksnivå. Framför allt valet i Västra Götaland kommer att analyseras grundligt av de centrala partistrategerna i Stockholm. För den nyvalde S-ledaren Håkan Juholt skulle en valframgång sitta skönt, även om han suttit så kort tid att ett valnederlag för Socialdemokraterna i Västra Götaland knappast kommer att läggas honom till last på något sätt. Betydligt värre är situationen för centerledaren Maud Olofsson. Det finns till och med ledande centerprofiler som kanske inte välkomnar ett fiasko för Centern i omvalet, men som ändå är övertygande om att ett ordentligt valnederlag skulle vara välgörande och kunna öka krismedvetenheten hos den centrala partiledningen, och få dem att inse hur allvarligt läget i partiet är på lokal och regional nivå. Ett dåligt valresultat för Centern skulle därmed kunna komma att påskynda Maud Olofssons avgång från partiledarposten.
Mitt uppe i allt detta är det i grunden tragiskt att vi i Sverige inte kan hantera ett val på ett korrekt sätt så att vi slipper genomföra omval på det sätt som nu sker. Detta får inte upprepas vid nästa val. Då kommer tilltron till de allmänna valen att sjunka.