Sommaren börjar ta slut, det känns i luften. Det börjar bli kallare och dagarna blir kortare, träden börjar hänga lite och snart kommer löven börja skifta i färg. Innan vi vet ordet av det så står vi där med höstvinden i håret och fallande löv som virvlar runt. Hösten innebär inte heller bara förändringar i naturen, många upplever också hösten som en nystart för en själv. För mig innebär den här hösten en riktig nystart. Jag har precis avslutat min tjänst som ombudsman i SSU Skaraborg där jag varit anställd i nästan två års tid. Det är tid för mig att göra något annat för en stund, jag måste göra något för att hitta tillbaka till den glöd, vilja och ork som jag i dag inte känner på samma sätt som förut. Jag behöver göra något som sporrar mig och sätter fart på mitt engagemang igen.
Så därför sätter jag mig nu i eftermiddag på flyget som tar mig ut i världen och som tar mig ut på nya äventyr och till nya utmaningar. Jag startar det som blir avstampet på min fem månader långa rundresa i Afrika. En resa där jag själv, helt på egen hand, åker runt och besöker ställen som jag tidigare bara kunnat läsa om, sett på bild eller hört historier om. En rundresa som tar mig till ställen som kanske ger mig lite distans till tryggheten och det liv som finns här hemma. Den resan som kommer kommas ihåg som mitt livs äventyr.
Första stoppet blir Kapstaden i Sydafrika. Efter att ha pratat runt med folk som varit där och genom att ha googlat lite, så inser jag att en vecka kanske egentligen är lite för kort tid om man vill hinna med allt som finns att göra. Men det är ett besök som jag verkligen skall ta mig tid för att göra. Ett besök som jag länge väntat på att få göra och som betyder otroligt mycket för mig och mitt politiska engagemang.
Jag ska besöka Robben Island, den ön som för de flesta förknippas med Apartheidtiden. Många motståndare till Apartheidregimen fick sitta av sina straff på ön, däribland Nelson Mandela. För mig kommer det väcka starka känslor att få gå i Nelson Mandelas fotspår. Att få besöka den cell där han satt instängd och fängslad i 18 år och att få gå i dagbrottet där han och de andra fångarna bröt sten om dagarna. Det dagbrott som på kvällen blev "klassrum" och möteslokal för fångarna. Där de kunde träffas, utbilda varandra och där de kunde diskutera hur ett demokratiskt Sydafrika skulle kunna bli verklighet.
Jag hoppas på att få höra berättelser från fångvaktare som berättar om tider från ett hårt sargrat Sydafrika, där Apartheidpolitiken styrde och där skillnaderna mellan människor skapade klyftor som det fortfarande, än i dag, finns kvar spår av.
Det blir ett besök som får ta mig tillbaka till en tid där människan bara kunde drömma om frihet, inte uppleva den. Tillbaka till en tid där du, beroende på din hudfärg fick vissa privilegier, där hudfärgen var avgörande för vart du fick bo. En tid där människor tvingades bort från sina hem, till kåkstäder långt från staden bara för att de inte hade "den rätta" hudfärgen.
För mig kommer besöket i Sydafrika innebära en stark känslomässig upplevelse där jag får möjligheten att se hur Sydafrikas folk, genom åren, fått kämpa för rättigheter och privilegier som vi i Sverige tar för givna.
Jag tror att det är just det jag behöver i höst. En resa fylld med utmaningar och upplevelser som får glöden, viljan och orken för ett fortsatt engagemang att komma tillbaka.