I veckan som gick fick statliga Radiotjänst på nöten av Högsta förvaltningsdomstolen i fråga om licensavgift ska betalas för datorer, surfplattor och smarta mobiltelefoner som kan ta emot tv-sändningar. Detta efter att Radiotjänst beslut om att avgift ska utgå även för sådana överklagats. Domslutet i Högsta förvaltningsdomstolen kan man inte säga särskilt mycket om. Även om enheterna i fråga kan användas som TV-mottagare och i många fall också i praktiken ersätter TV-apparater känns domslutet logiskt. Det primära syftet med datorer, surfplattor och smarta mobiltelefoner är inte att titta på tv-sändningar.
Effekterna av domslutet väcker däremot frågor om den framtida finansieringen av public service-tv. Det borde vara en självklarhet att alla som har möjlighet att ta del av det utbud som public service erbjuder också ska vara med och solidariskt dela på kostnaderna. Lika självklart borde det vara att vi alla i vårt samhälle är med och finansierar en verksamhet vars främsta tanke är att vara en motvikt till all det genomkommersialiserade TV-utbud vi möter på annat håll. Det finns nämligen en viktig demokratisk tanke bakom själva idén med Public Service som vi borde värna om i mycket högre grad.
Principen om att public service ska finansieras på ett sätt som säkerställer public service oberoende från statsmakten är oerhört central. Det är tyvärr ingen självklarhet att den fristående finansieringen via en särskild licensavgift kommer att bestå. Många vill hellre se en finansiering via skattsedeln. Detta kan dock vara en mycket farlig väg att gå. Public service har nämligen en mycket viktig funktion i ett demokratiskt samhälle som garant för en fristående granskning av statsmakten och som en sammanhållande kraft i samhällsbygget.
Vid en finansiering via skattsedeln finns alltid risken att den som för tillfället sitter vid makten får för sig att begränsa möjligheterna för public service att verka som tänkt genom att skära ned i finansieringen. Det är förvisso en ytterlighet som man förhoppningsvis aldrig behöver uppleva i en demokrati som vår.
Faran är betydligt större att nedskärningar sker på grund av det statsfinansiella läget, och att dessa är så stora att de omöjliggör en fortsatt verksamhet. Det blev vi varse på allvar om när den grekiska regeringen som en besparingsåtgärd beslutade att släcka ner den statliga public service-televisionen. Förvisso är fallet Grekland ett mycket extremt exempel. Tyvärr verkar Grekland nästa år få ytterligare sällskap i denna klubb av Israel vars kulturminister har flaggat för att public service-tv kommer att släckas ner i mars 2015.
Om vi nu anser att public service är viktigt för vårt demokratiska Sverige så måste vi också se till att skapa en hållbar finansiering över tid. Risken är stor att utvecklingen, om den får fortgå som vi ser den idag, kommer att leda fram till en finansiering via skattsedeln. Om allt fler använder andra tekniska plattformar för att ta del av public service-utbudet utan att betala för sig så kommer inte dagens finansieringsmodell att hålla.
Därför finns det ingen anledning att odelat jubla över Högsta förvaltningsdomstolens utslag. Domslutet kan i förlängningen komma att bli en dolkstöt i ryggen på den oberoende finansieringen av public service, och det känns långt ifrån bra.