Hur ska jag få dem att lyssna? Det var med en hel del uppgivenhet i rösten som hon ställde frågan till mig. Har du några tips att ge mig om jag vill få till stånd en förändring, var nästa fråga som kom.
Jag måste erkänna att jag kände mig lätt fånig och hjälplös där jag stod på andra sidan disken i den gamla handelsboden inte långt från vägens ände långt ute i glesbygdens yttersta utpost. För frågan hon ställde var berättigad att ställa, för det var inte så att hon tillhörde de som sitter och klagar på sin kammare utan att försöka göra något själv. Nej, den kvinna som stod bakom disken kan bara beskrivas som en ytterst driftig, kompetent, viljestark och modig kvinna. En kvinna som brukar lyckas med det nästan omöjliga. Hon hade redan på alla tänkbara sätt försökt att hitta en lösning på sitt problem utan att ha lyckats. Och nu började hon snart ge upp.
Kvinnan som med uppgiven röst ställde sin fråga är en av alla småföretagare ute i den yttersta glesbygden som gör precis det där som predikas kring att leva i glesbygd. Att se kreativt på de möjligheter som ges i ens närhet och utveckla en affärsidé av detta så att man kan skapa sitt eget jobb och därmed säkra sin försörjning. Men hon är också en av de entreprenörer som känner att alla fina ord om att stötta småföretagarna, och att ge dem villkor som ger dem en chans att utvecklas, stannar just vid fina ord. När man sedan påpekar ett konkret problem som hindrar utvecklingen blir känslan att ingen lyssnar på en. För det händer i alla fall ingenting.
För hennes del handlar det främst om hanteringen av kundernas betalningar, ett problem som uppstod den dagen Svensk Kassaservice kontanthantering slogs sönder. Ett problem som hon påtalat för höga vederbörande såväl inom politiken som inom bank- och näringsalivsvärlden. Näringsminister Maud Olofsson och dåvarande infrastrukturminister Åsa Torstensson ville nog helst inte befatta sig med frågan utan menade att detta var en fråga som bäst hanterades av Marknaden. Resonemanget känns igen från de grundläggande teorierna. Om det finns ett behov av en tjänst så ser marknaden till att behovet tillgodoses.
På andra sidan spegelvänds svaren bara i princip. Man anser att politikerna måste agera för att lösa problemet eftersom efterfrågan på lösningar är för liten för att marknaden ska vara intresserad av att komma med en lösning på problemet.
Mitt mellan politiken och marknaden, där som uppgivenheten och frustrationen bara ökar, står kvinnan bakom sin disk i handelsboden och funderar över framtiden för sin verksamhet. Hur länge ska hon orka kämpa på i sin verksamhet där marginalerna är små och lönsamheten inte precis blir bättre. Hur länge ska hon orka utveckla och förbättra sin verksamhet när ingen lyssnar på vad som skulle hjälpa henne.
Tyvärr tror jag inte att hon blev särskilt klokare av vårt samtal. Mina råd hade hon fått sig serverade tidigare, att prata med politikerna och än en gång försöka få dem att lyssna eller så återstår det bara att kasta sig in i politiken själv. Intet nytt under solen alltså. Så det var med en uppgiven känsla jag också lämnade den trivsamma och välskötta handelsboden.
Om du, landsbygdsminister Eskil Erlandsson, mot förmodan läser detta och blir intresserad av hennes problem så ska jag gärna se till att sammanföra er så att du får en chans att lyssna på en bild av verkligheten ute på landsbygden.