I söndags var det val på flera håll runt om i Europa. I det franska presidentvalet lyckades socialisten François Hollande besegra den sittande presidenten Nicholas Sarkozy genom att utlova en annan och mer expansiv ekonomisk politik än vad som förts i landet under senare år. För Hollande blir det en besvärlig balansgång när han ska försöka balansera på den slaka lina som den franska ekonomin utgör. Det gäller att leva upp till de vallöften han givit samtidigt som han ska hålla koll på statsfinanserna så att den ekonomiska stabiliteten inte äventyras.
Men Hollandes framtida balansakter är ingenting mot vad de grekiska politikerna ska försöka åstadkomma. Det parlamentsval som hölls i söndags kastade nämligen landet in i en mycket besvärlig politisk situation. De två stora partierna, konservativa Ny Demokrati och socialdemokratiska Pasok, fick i valet betala ett högt pris för det ekonomiska saneringsarbete som man påbörjat tillsammans. Ny Demokrati, under Antonis Samaras ledning, backade från 33,5 procent i förra valet till 18,9 procent i detta val medan Pasok, under Evangelos Venizelos ledning, backade från 43,9 procent till 13,2 procent och förblev inte ens Greklands näst största parti. Vänsterkoalitionen Syriza, vilken är starkt kritisk till den åtstramningspolitik som den grekiska regeringen fört, gick i detta val från 4,6 procent till 16,8 procent och blev därmed näst största parti.
Frågan är bara vad det grekiska valresultatet kommer att leda till. Redan i måndags, dagen efter valet, så kastade den tänkta regeringsbildaren Samaras in handduken och gav upp. Han konstaterade att det inte fanns förutsättningar för honom att kunna bilda en regering med majoritetsstöd då tilltänkta koalitionspartier endera tackade nej till att ingå i regeringen för att de inte såg några förutsättningar att kunna enas om den ekonomiska politiken eller så stupade deltagandet i regeringen för att man villkorat sitt deltagande i regeringen med att vissa andra partier också skulle ingå i regeringen. Partier som i sin tur tackat nej till att delta.
Budet att bilda regering i Grekland har nu gått till ledaren för vänsterkoalitionen Syriza, Alexis Tsipras, som nu har tre dagar på sig att hitta fram till ett regeringsunderlag. Problemet för Tsipras är att få med så pass många partier i en regering så att han kan samla en majoritet i det grekiska parlamentet. De partier som han skulle kunna tänka få med på tåget är det kommunistiska partiet KKE och mittenvänsterpartiet Demokratiska Vänstern. Men stöd från dessa partier räcker inte på långa när. Skulle Tsipras misslyckas går budet vidare till Pasok och dess ledare Venizelos. Men situationen är inte lättare för honom.
Många experter förutspår att regeringsbildningen kommer att misslyckas då Demokratiska Vänstern tydligt deklarerat att de inte vill ingå i en regering där partierna Ny Demokrati och Pasok ingår. En sådan koalition är annars den regeringsbildning som skulle kunna ses som en naturlig följd av valresultatet.
Hur det grekiska dramat kommer att sluta är det nog ingen som vet i dagsläget, och vilka effekter på lång sikt som det kommer att ge. Ett nyval i juni är i dagsläget det mest troliga. Men även om det i ett nyval skulle uppstå en situation där de två "gamla" maktpartierna, och de enda som stått upp för åtstramningspolitiken, Ny Demokrati och Pasok skulle samla en majoritet och bilda en ny "superkoalition" så är det väl högst otroligt att de, med tanke på det fruktansvärt höga pris de fått betala i form av förlorat väljarsstöd, skulle våga fortsätta driva en så hård åtstramningspolitik som EU kräver av Grekland. Även grekiska politiker torde ha någon form av självbevarelsedrift inom sig. Hur detta slutar påverkar dock inte bara grekerna, utan också resten av den europeiska unionen. Det ger tyvärr viss anledning till oro, även för oss svenskar.