"Framtiden verkar dyster när man grubblar över ett glas öl, men man hoppas att barna ändå får ett glas öl."
Så filosoferade Hasse & Tage i en visa på 1970-talet.
Efter den senaste tidens debatt kan man i Hasse & Tages anda fråga: Kommer barna att få några pensioner som går att leva på?
En sammanställning som OECD publicerat visar att svenska pensioner i genomsnitt bara skulle ge 54 procent av slutlönen, t o m lägre än medeltalet för OECD.
I en analys hävdar svenska Pensionsmyndigheten att uppgifterna om det svenska systemet inte stämmer på grund av felaktiga antaganden.
Med korrekta förutsättningar skulle pensionen som andel av slutlönen i Sverige hamna på 62,5 procent, enligt Pensionsmyndigheten.
En definitivt mer rimlig pensionsnivå, men fortfarande lägre än de 65 procent av slutlönen som varit ett riktmärke tidigare.
Pensionsmyndigheten har också räknat på hur mycket längre vi måste jobba för att få ut högre pensioner.
Beräkningarna visar att det inte behövs särskilt lång tids arbete efter 65 år för att komma upp i 70-75 procent av slutlönen.
Den som till exempel är född 1955 (och alltså fyller 57 år i år) skulle i genomsnitt behöva jobba till 67 år och två månader för at få ut 72,3 procent av slutlönen i pension.
Årskull 1970 skulle behöva jobba till 68 år för att få en pension som motsvarar 74,5 procent av slutlönen och den som är född 1990 till 68 år och åtta månader för att uppnå 76,3 procent av slutlönen.
De här beräkningarna visar att den stora osäkerhet som råder kring framtidens pensioner inte är fullt ut motiverad. Med ökande medellivslängd - vår genomsnittliga pensionärstid har förlängts med sex år sedan 1970 - är det rimligt att en del av den tiden används till arbete för förbättrade pensioner.
Anmärkningsvärt är dock att dessa beräkningar redovisas först nu och därmed blir en övarraskning för de allra flesta.
Det var inget som nämndes i debatten inför det nya pensionssystemet, inte heller har det uppmärksammats särskilt under den tid systemet varit i funktion. Först med Fredrik Reinfeldts tal om att vi måste arbeta till 75 kom debatten igång.
Många 57-åringar blir alltså, bara ett fåtal år innan ordinarie pensionsålder, varse att de måste jobba ytterligare några år om de vill ha ut tre fjärdedelar av slutlönen i pension. Inte konstigt då att de känner sig lurade.
Det andra stora problemet med passiviteten kring pensionerna är samhällets bristande beredskap för ett förlängt arbetsliv.
Arbetsmarknad och socialförsäkringssystem är inte anpassade till allmänt arbete efter 65. Utan genomgripande förändringar kommer stora grupper i kläm och nya orättvisor skapas.
Partierna bakom pensionsöverenskommelsen utreder just nu premiepensionen. Men det räcker inte. Efter snart 15 år med ett nytt pensionssystem är det dags för en grundlig översyn.
En hel del blev inte som tänkt.