Nu tänker jag kritisera den hand som föder mig. Det gäller denna sidas könsrepresentation. Efter att en av mina – och PT:s trogna läsare – påpekat sidans skeva könsfördelning av skribenter har jag gjort en läsning av ledarsidan i papperstidningen mellan 21 mars och 6 april. Kan ha missat någon utgåva, det här är en vetenskaplig undersökning. Men mansdominansen är kompakt. På den här tiden räknar jag till 92 procent skribenter som är män. Åtta procent är kvinnor, mestadels jag själv. Maria Stenberg förekommer också en gång som krönikör.
När det gäller bilder ser det annorlunda ut. Där råder ungefär 50/50 – mest beroende på att Sverige har en regering med många kvinnor på ministerposter. Följaktligen förekommer Margot Wallström, Ylva Johansson, Magdalena Andersson och Alice Bah Kuhnke. Men också andra politiker på hög nivå, eller kvinnor på elitpositioner, exempelvis Ebba Busch Thor, KD:s ledare, Hillary Clinton, presidentkandidat i USA och Mona Sahlin, nationell samordnare mot våldsbejakande extremism. Bilder på män har också elitfokus, det är Stefan Löfven, Ibrahim Baylan, Anders Sundström exempelvis.
I viss mån kan en säga att bilder på kvinnor kompenserar bristen på kvinnor som skribenter. Men det räcker inte. Tittar vi också på ålder och etnicitet är flertalet skribenter 40-50 plus och samtliga har svenskklingande namn. Mansdominansen påverkar perspektiv, ämnesval och hur olika ämnen behandlas. Som sagt finns ett elitfokus i bilderna, men ofta också i texterna. Det är rikspolitik som mestadels avhandlas under den period jag tittat på.
Sidan är snyggt redigerad och skribenterna är det inget fel på. Jag är inte ute efter att kritisera dem – utan tidningens ledning och ägare. Helheten känns begränsad och i viss mån distanserad från lokalsamhället.
Att ledarsidan är så styvfaderligt behandlad är en tillbakagång för Piteå-Tidningen och följer ett nationellt könsröster för ledarsidor i Sverige. Jag vet inte om det är tillfälligt men sedan Bengt-Urban Fransson avled i somras tycker jag att en ambition med sidan saknas. Jag har skrivit för PT sedan 2008 och haft två politiska chefredaktörer under tiden. Före Bubbe var det Birgitta Pettersson. Båda jobbade för att få in flera perspektiv och olika röster. Det gjorde sidan dynamisk och ibland hettrade det till på riktigt, som exempelvis i porrdebatten 2008.
Jag tror inte att PT vinner på att ligga lågt på ledarsidan. Tidningen har en trogen läsekrets och under åren har jag haft kontakt med en del av dem. Den lokala tidningen spelar stor roll. Visserligen har tyckandet, inte minst i sociala medier, nått frekvenser som kan liknas vid orkaner. Men det kan inte ersätta den kvalificerade opinionsjournalistiken som bjuder in läsaren till tankar och argument, som pedagogiskt och med hållning kan diskutera en laddad fråga, som kan göra att ledarsidan angår fler.
Jag vill be PT ta sitt demokratiska ansvar på större allvar.