För en tid sedan fick jag ett samtal en kväll. Det var en läsare som ville diskutera hur debattklimatet i det socialdemokratiska partiet. Utgångspunkten var behandlingen av den fullmäktigeledamot i Arjeplog som efter ett fullmäktigesammanträde uttalat att det bara fanns en tidning som vågade säga sanningen oh skriva ut nationaliteten på misstänkta brottslingar. Fullmäktigeledamoten sade också i en intervju att han inte hade något mot invandrare men att det kommer för många och att vi inte har råd med detta eftersom vi inte har råd att ta hand om våra äldre. På en fråga om han inte delar upp Sverige i ett vi och ett dom svarar han: ” Ja, inte känner jag mig ju som vi med dom.”
Personen som ringde upp mig undrade om det inte är långt i tak inom socialdemokratin eftersom partiet lokalt i Arjeplog uppmanade fullmäktigeledamoten att såväl lämna alla förtroendeuppdrag som att begära utträde ur partiet eftersom hans åsikter inte var förenliga med grundläggande socialdemokratiska värderingar. Telefonören undrade om det inte är tillåtet att tycka något avvikande inom det socialdemokratiska partiet överhuvudtaget.
Visst är det befogat att fundera över hur det partiinterna debattklimatet i ett parti ser ut. Ett klimat där det inte är tillåtet att problematisera och ifrågasätta är på intet sätt sunt. Det kan med lätthet leda till att all dynamik försvinner, att likformigheten breder ut sig, och att människors förmåga att tänka fritt och kritiskt begränsas. Det handlar i grunden om en väl fungerande demokrati och om att skapa ett arbetsklimat som bygger på respekt för varandra och åsiktsfriheten.
Men, och det finns ett stort men, det kan inte vara så att det med självklarhet ska vara så att det kan, eller ska, vara högt i tak inom ett parti i samtliga frågor. Ett parti bygger, i alla fall i den bästa av världar, på en uppsättning grundläggande värderingar som ligger som en orubblig bas för partiets ställningstaganden i olika politiska frågor. Kan det vara så att det ska vara så högt i taket i ett parti att man som förtroendevald och som representant för partiet kan företräda åsikter som står i direkt opposition till dessa grundvärderingar?
Självklart inte. Det finns naturligtvis frågor som är så sammankopplade med partiets grundvärderingar att man inte kan företräda åsikter som står i bjärt kontrast till dessa. En sådan grundtes inom socialdemokratin är alla människors lika värde. Att ge uttryck för åsikter som gör det uppenbart att man inte i praktiken står upp för alla människors lika värde är oförenligt med socialdemokratins värdegrund. Således kan det i frågor av denna typ inte vara särskilt högt i taket inom socialdemokratin. Att dela upp vårt samhälle i ett ”vi” och ett ”dom” bygger per definition på en gradering av människors värde. Även om man kanske inte inser det själv.
Detta betyder däremot inte att man som person inte har rätt att uttrycka sin åsikt. Åsikts- och yttrandefriheten får aldrig ifrågasättas. Det är en av grunderna för den demokratiska tradition som vi i Sverige ansluter oss till. Att var och en ska bemötas med respekt och ha rätten att uttrycka sina åsikter utan risk att mötas av förtryck eller repressalier tillhör det som vi i alla lägen måste stå upp för och försvara.
Däremot är det ingen demokratisk rättighet att få tillhöra det parti man själv vill. Organisationsfriheten handlar inte om detta, även om vissa vill göra detta gällande. Men varje parti måste ha rätten att pröva om en enskild medlem företräder åsikter som är förenliga med partiets värderingar. Och i det hänseendet tillhör nog Socialdemokraterna ett av de partier som varit försiktiga med att utesluta medlemmar, och således kan sägas ha högt i tak. Men det måste faktiskt finnas gränser för hur högt taket får vara och det beror på vilken fråga det handlar om.