Högeralliansen trampar vatten
regeringen. Det har gått har snart gått två år sedan vi fick en borgerlig regering. Åren går fort. Även i politiken. Snart är det 2010 och ett nytt val. Alliansregeringens väg har kantats av politiska misslyckanden. Medborgarnas tilltro till regeringen blir allt sämre. I de flesta opinionsmätningarna ligger oppositionen mellan 10 och 15 procent högre än regeringen Reinfeldt.
Foto: JANERIK HENRIKSSON / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
De hörs allt mer bekymrade röster i borgerliga media, bekymrade över att den borgerliga alliansen börjat bli allt mer villrådig. Ett efter ett går de fyra partierna ut och profilerar sina egna frågor.
Enigheten i det politiska alternativen till regeringen Persson blir allt ihåligare. Högeralliansen trampar vatten.
Uppförsbacken för Fredrik Reinfeldt är fortsatt tung. Detta trots en rad kompromisser gentemot den egna politiken. För regeringsalliansen gäller det i nuläget att så långt som möjligt vara alla till lags.
Sanningen är att sämre a-kassa, sämre sjukförsäkring och en hånfull attityd mot dem som har svårt att hävda sig i samhället retar upp folk. De flesta av oss känner någon i vår närhet som har svårt att få jobb, är sjuk, men som ifrågasätts och jagas av nitiska byråkrater med ryggstöd från högeralliansens i dessa hänseenden cyniska arbetslinje.
Dessutom har landets pensionärer inte fått en krona extra av den högkonjunktur som nu håller på att klinga av.
Folk är förstås inte dumma. En och annan tiondels procent upp eller ner i den senaste opinionsmätningen säger inte så mycket, utan mer vilken politik som inger förtroende och trygghet i vardagen. I den matchen har alliansen hittills misslyckats.
Rättvisa och solidaritet har aldrig varit något som stått högt i kurs hos högeralliansen.
Det borgerliga blocket har en stadig högerkurs. Fastlagd av moderaterna och helgad av Fredrik Reinfeldt. Detta är man eniga om.
Den kursändring mot en ny rättvisepolitik som det talas så mycket om är knappt skönjbar när den ska synas i sömmarna. Jan Björklund, Maud Olofsson och kd-ledaren Göran Hägglund står upp kring denna minsta gemensamma nämnare, men samtidigt aktar sig just nu ingen i de fyras gäng för rov att chikanera den andre med allehanda utspel.
Enighet och leenden i samförstånd på ytan vid gemensamma träffar, som nu senast i Almedalen, men samtidigt allt fler skilda åsikter i, för väljarna, i allt fler frågor från energipolitiken till välfärden. För att inte tala om FRA, där tre före detta folkpartiledare är Ola Ullsten, Bengt Westerberg och Maria Leissner är hårt kritiska.
På många håll inom offentliga sektor, inom vård, omsorg och skola, går personalen på knäna. Jobben har blivit tuffare och stressigare i takt med att personalresurserna blivit sämre. Därför har vi också de höga och besvärande ohälsotalen. Framför allt bland kvinnor i offentlig sektor. Nu drabbas de av sämre sjukersättning och som deltidare av försämrad a-kassa. Det är den borgerliga fördelningspolitiken. Skrapar man vidare på ytan är det allt fler hushåll som är beroende av socialbidrag för att klara sin försörjning. Många som uppbär socialbidrag är invandrare, som inte ens fått en chans på den svenska arbetsmarknaden. En tredjedel av landets ensamstående kvinnor har socialbidrag liksom var femte ungdom mellan 20 och 24 år.
Alltför stora grupper i vårt samhälle ställs vid sidan.