Häromdagen hade jag ett mycket givande samtal med tidningens styrelseordförande Lars V Granberg. Vi kom att diskutera den aktuella situationen inom partiet och hur läget i rörelsens är. Av någon anledning, och jag kan inte på rak arm komma på vilken den var, så kom vi in på frågan om vad som är vänster och vad som är höger inom socialdemokratin, och hur ytlig och fruktlös denna uppdelning i många stycken är. Många kastar ganska så oreflekterat ur sig att den personen är så himla vänster, eller att det är så otroligt högerinriktat att tycka si eller så. Ofta lyser en djupare analys med sin frånvaro, och det klargörs inte vilka skillnaderna skulle vara och vad en eventuell motsättning skulle innebära. Höger och vänster har blivit till innehållslösa etiketter, som mer eller mindre används för att smutskasta och nedvärdera personer eller uppfattningar.
Ta och luta dig tillbaka och börja fundera över vad som skulle kunna vara mer höger eller mer vänster i olika fall och varför det i så fall är att det ena är höger eller vänster. Vi kan börja lite lätt med jobb inom tjänstesektorn. Skulle det på något sätt vara mer höger eller vänster att vilja lägga goda grunder för fler jobb? Vill inte alla socialdemokrater ha så hög sysselsättning i samhället som det bara är möjligt? Skulle en momssats på tjänster på tjugofem procent vara mer vänster än en momssats på sex procent? Knappast.
Ett annat område skulle kunna vara effektiviteten inom offentlig sektor. Är man mer högersosse bara för att man tycker att offentliga medel ska användas så effektivt som möjligt så att man får ut så mycket välfärd som möjligt för skattekronorna? Knappast. Inte heller betyder det att det är vänster att tycka motsatsen, för ingen vill väl slösa med skattebetalarnas pengar.
Detta är bara två exempel på hur fruktlös en indelning i höger- och vänstersossar egentligen är. Frågan som vi borde ställa oss i stället är hur vi på bästa sätt ska kunna uppnå våra gemensamma mål och värderingar. Ta bara exemplet med tjänstesektorn. Om vi vill öka antalet arbetstillfällen inom tjänstesektorn, vilket vi vill eftersom vi är övertygade om att den varuproducerande sektorn är utsatt för ett så starkt omvandlings- och rationaliseringstryck att arbetstillfällena inom denna sektor kommer att minska, hur ska detta då kunna gå hand i hand med en politik som samtidigt bidrar till minskade klyftor och ökad jämlikhet i vårt samhälle.
Kanske är det så att någon form av stimulans till ökat nyttjande av sådana tjänster är befogat för att kunna skapa fler jobb. Frågan blir då hur detta ska kombineras med våra jämlikhetssträvanden. Då är det varken höger eller vänster att tycka att ett system som ger högre subventioner till den som redan har mest är felaktigt. Det är helt enkelt socialdemokratiskt att tänka så. Inte heller är det höger att tycka att en sådan här stimulans kan vara befogad, bara den träffar rätt. Inte heller är det vänster att tycka att de största subventionerna ska gå till den som annars inte skulle haft råd att använda sig av de här tjänsterna. Det är ren socialdemokrati.
Vi måste helt enkelt komma bort från det här höger-vänstertjafset i våra interna diskussioner och i stället gemensamt fundera över hur vi ska kunna åstadkomma ett mer jämlikt samhälle. Jag hoppas verkligen att det är här diskussionerna på extrakongressen kommer ta sin utgångspunkt så att kongressen blir ett riktigt bra avstamp för partiets möte med sin samtid.