Bankernas bonusregn har tilltagit ordentligt i styrka under de senaste åren. Likaså har bankernas vinster också varit rekordstora. Samtidigt får bankernas kunder knappt någon ränta på insatt kapital och räntegapet mellan inlånings- och utlåningsräntorna bara växer. Så är den verklighetsbild som präglar allmänhetens reaktioner på det arvodeslyft som förre detta S-ministern Anders Sundström beviljades som styrelseordförande i Swedbank.
Den upprördhet som nivån på arvodet väcker är i skenet av detta lätt att förstå. Den vanliga bankkunden får betala allt mer med bonusar och höga arvoden strösslas ut på chefs- och ordförandenivå. Med den bakgrund som Anders Sundström har, som socialdemokratisk toppolitiker och näringsminister, får han bära hundhuvudet för mycket av den kritik som från gräsrotsnivå riktas mot det topplönerace som pågår på näringslivsområdet.
Många röster hörs för att Sundström skulle ha föregått med gott exempel och avstått från arvodesökningen, bland annat från Expressens ledarsida. På ledarplats kunde man nämligen där läsa följande: ”För en jämlikhetspredikande socialdemokrat från det röda Norrbotten är det förstås lite besvärligt att stå till svars för ett magnifikt arvode. Dessutom måste han hoppas på att folk glömt hur han som minister manade näringslivet att hålla igen på topparnas löner.” I samma ledare kan man samtidigt läsa att det inte är något fel med att tjäna pengar. Ledarskribenten står liksom mellan två hötappar och velar. Ska man kritisera eller ska man egentlige försvara.
Men visst finns det all anledning att kritisera. Men då ä det främst arvodesnivåerna i allmänhet som borde diskuteras och kritiseras. Nivån på dessa kan med lätthet beskrivas som minst sagt iögonfallande. Och det bonusrace som accelererar allt snabbare inom svenskt näringsliv är allt annat än sunt. Men de höga chefslönerna och styrelsearvodena försvaras med att svenskt näringsliv måste kunna betala bra för de bästa hjärnorna så att dessa inte lockas ut ur landet för att våra arvodesnivåer inte ligger på en konkurrenskraftig nivå. Det är detta resonemang som borde ifrågasättas, inte en enskild styrelseordförandes arvode.
Klyftorna växer allt mer i Sverige. Skillnaden mellan topp och botten i samhället är större än på mycket länge. Detta skapar starka spänningar i vårt samhälle. Spänningar som bland annat tar sig uttryck i kritikstormar likt denna. Detta är något som måste tas på största allvar. Vill vi hålla ihop vårt samhälle på det sätt som vi gjort under lång tid så är det dags att näringslivet besinnar sig och bromsar upp den lönespiral som snurrar allt snabbare i näringslivets toppskick. Men det gäller för alla. Inte enbart för Swedbankordföranden Anders Sundström. Han ska mätas med samma måttstock som alla andra näringslivstoppar. Men slutsatsen blir att det är dags att byta måttstock eftersom dagens nivåer sticker alltför många i ögonen.