Hög tid för civilkurage
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
"Vi är vana, sa flyttkillarna, sånt hör vi varje vecka och man får inte ta det personligt."
Vi for vidare men strax ringde det i flyttchefens telefon och den skrikande mannen körde igång på nytt med rasistiska tillmälen och hot om polisanmälan.
Glädjen över flytten grumlas av den obehagliga upplevelsen. Jag blev så paff över att en till synes välpolerad person, vars enda problem var att han fick vänta, så fullständigt tappade sansen att jag glömde notera bilnumret. För han skulle polisanmälas för hets mot folkgrupp eller hatbrott. Eller båda brotten. Det jag tänkte var: är det så här det ska bli nu? Är smygrasismens tid förbi? Legitimerar Sverigedemokraternas nya position en öppen rasism, ett öppet hat?
För ett tag sedan åkte jag tåg. Ett par romska kvinnor kom in i kafévagnen. Vid bordet intill sa en kvinna, riktad till kassören men så att alla i vagnen hörde: "bäst att kolla dem ordentligt, man vet inte vad som döljer sig under kjolarna". Kvinnorna reagerade snabbt och sa ifrån. Det blev enkelt för mig att backa upp. Men hade jag vågat säga något annars? Jag hoppas verkligen det.
Med hänvisning till att tiggeri är ett oärligt sätt att försörja sig har tiggare från EU-länder avvisats från Sverige. Det drabbar romer i hög grad även om ingen kollektiv utvisning har skett. Därför går det inte att direkt jämföra med Frankrike. Tiggeri är inte olagligt i Sverige och varje EU-medborgare har rätt att vistas i ett annat EU-land i tre månader utan att arbeta eller studera. Att tiggeri skulle vara ett oärligt sätt att försörja sig förstår jag inte. Tvärtom. Den som blir tillfrågad om att skänka en slant har alltid makten att säga nej. Man kan fråga vad pengen ska användas till och avgöra om man tycker det är lovvärt - fast personligen vill jag inte moralisera över hur andra använder sina pengar. Välgörenhets- och andra organisationer tigger hela tiden. Jag kan inte se att det är skillnad på att ge direkt till en person och att gå via en organisation - när nu synen på hur välfärd ska distribueras ändras. Själv förespråkar jag en kollektiv delad välfärd där alla bidrar och behovet styr, snarare än en godtycklig individuell bedömning av vem som ska få och varför.
Det är ovärdigt att människor ska vänja sig vid att möta hat och rasism. Lika ovärdigt är det att tigande se på. Det nya politiska klimatet manar till civilkurage hos allmänheten. Inom- och utomparlamentarisk anti-rasistisk kamp blir än mer viktig.
Att skippa jämställdhets- och integrationsdepartementet och placera integrationsministern på arbetsmarknadsdepartementet ger fel signaler om integrationsområdets status. Den samlade kompetensen på området riskerar också att gå förlorad. Jag hade hellre sett att arbetsmarknadsministern placerades under integrationsdepartementet.