Hög avkastning förlåter inte allt
RISKER. AP-fonder driver kampanj för att begränsa ersättningarna till börsbolagens direktörer. Samtidigt placerar samma AP-fonder glatt pengar i riskkapitalbolag som köper och säljer etablerade företag och som delar ut mångfalt större ersättningar till delägarna.
STOCKHOLM 20070403 Sture Nordh, ordfšrande i TCO, presenterade pŒ tisdagen en rapport med namnet "Medelklassens trygghet pŒ arbetsmarknaden fšrsvagas". Rapporten presenterades vid en presskonferens i TCO huset i Stockholm. Foto: Sšren Andersson / SCANPIX / Kod 1037
Foto: SÖREN ANDERSSON
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Men de på senare tid mest omtalade riskkapitalbolagen har en helt annan affärsidé. Det är de bolag som köper upp etablerade företag, stuvar om dem och säljer dem igen efter några års tid.
Private equity är den engelska benämningen på dessa riskkapitalbolag, ett namn, som i brist på bättre svensk benämning, också används i Sverige.
Företeelsen private equity har vuxit sig stor under det gångna decenniet. Vanligen skapar dessa riskkapitalbolag investeringsfonder i vilka sedan försäkringsbolag, pensionsfonder och andra stora placerare sätter in pengar. Insatserna plus upplånat kapital används sedan till företagsaffärerna.
Frågetecknen kring private equity har varit åtskilliga. Hur mycket hinner finansekvilibrister på några få år sätta sig in i ett företag? Risken är stor att man enbart siktar på kortsiktig avkastning och försummar den långsiktiga utvecklingen.
Mot detta finns vittnesbörd om att private equity i åtskilliga fall fått slumrande företagsskönheter att blomma. Även om företeelsen numera blivit etablerad finns anledning att fråga sig varför AP-fonder, försäkringsbolag och folkrörelseföretag satsar i private equity-fonderna.
Avkastningen har - hittills - varit hög, det är sant.
Men tidningen Affärsvärlden berättade i våras att bakom ett av Sveriges största riskkapitalbolag, EQT, fanns ett hemligt holländskt bolag.
Trots att EQT är en av Sveriges absolut tyngsta och viktigaste ägargrupper och förvaltar värden för över 100 miljarder kronor - pengar som alltså kommer från dig och mig via AP-fonder och pensionssparande - är öppenheten minimal. "Fördelningen av makten och pengarna i EQT är en gåta", skrev Affärsvärlden.
Det är lite skrattretande att AP-fonder driver kampanj för att begränsa ersättningarna till börsbolagens direktörer. Samtidigt placerar samma AP-fonder glatt pengar i private equity där delägarnas ersättningar är mångfalt större.
Mindre skrattretande är de oklara förhållandena kring ägande och beskattning av de stora provisioner som riskkapitalbolagen drar in. Tecken tyder på att pengar går via skattesmitarländer. 20 procent av vinsten i varje affär tillfaller riskkapitalbolagens delägare. Det kan röra sig om hundratals miljoner kronor som inte öppet redovisas.
Det borde vara självklart för AP-fonder att hålla minst armlängds avstånd till sådana dunkla affärer.Kommunal-ordföranden Ylva Thörn, TCO-ordföranden Sture Nordh och LO-ekonomen Dan Andersson är några av de som sitter i AP-fondernas styrelse och som förvånande nog accepterat private equity-satsningarna.
Så länge inte riskkapitalbolagen medverkar till full öppenhet om sina affärer bör pensionspengar inte heller satsas i deras fonder. En hög avkastning förlåter inte allt.