Härtill är jag nödd och tvungen ...

HÖSTBUDGETEN I dag presenterades höstbudgeten för den svenska riksdagen. En föga upphetsande eller särskilt spännande tillställning då regeringen i stort redan presenterat alla förslag i förväg. Det är en krisbudget som präglas av defensiv politik och uppgivenhet. Det är bara brasklappen som saknas.

Foto: JANERIK HENRIKSSON / SCANPIX

Piteå2009-09-22 06:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Den djupa kris som Sverige just nu befinner sig i lär inte bli mindre av den budget som Anders Borg i dag lade fram på riksdagens bord. Finansministerns huvudnummer, det fjärde steget i jobbskatteavdraget, ger närmast en fadd smak i munnen när man tänker på hur det finansieras. Skattesänkningar med lånade pengar är ingen ansvarsfull politik. Det är heller ingen politik som tryggar arbetstillfällen inom kommuner och landsting. Det nyliberala experiment som Anders Borg just nu håller på med liknar mest ett gigantiskt sms-lån på nationell nivå.

Skattesänkningar är inte heller god fördelningspolitik när de kombineras med försämrade trygghetssystem och högre egenavgifter. Det är ju sådan regeringens politik varit under de gångna åren. En politik för de människor som befinner sig på livets ljusa sida, en politik för en välmående medelklass. En politik för ett "vi" och en annan för "dom andra".
Regeringens budget innebär under 2010 ett beräknat underskott på 106 000 000 000 kronor. Det vore ju för väl om pengarna då användes på bästa sätt. Ett sätt som tryggar kvaliteten i vård, skola och omsorg.
Men så väl är det inte. Trots dessa satsningar räknar regeringen själv med att antalet anställda i välfärdssektorn att ha minskat med 60 000 från 2008 till 2011. Sextiotusen personer färre som ska se till att vården, skolan och omsorgen fungerar.

Arbetslösheten beräknas stiga från cirka 393 000 personer till
570 000 i genomsnitt år 2011, och under sommarmånaderna 2011 kommer arbetslösheten spräcka 600 000-gränsen. 100 000 jobb har försvunnit och innan det vänder kommer 200 000 jobb ytterligare att försvinna. Läget är alltså lika uselt som under nittiotalskrisen.
Men satsar då regeringen på att göra de arbetslösa mer anställningsbara? Nej, man satsar på att "öka motivationen" hos de arbetslösa. Och vad handlar det om? I klartext att de inte ska ha en tillräcklig trygghet utan känna sig tvingade att ta vilket jobb som helst. Det är en framåtsyftande politik som sätter individen i centrum. Eller? I stället borde man satsa mer på kunskapslyft och praktikplatser för arbetslösa och prioritera satsningar för att bryta ungdomsarbetslösheten.

Regeringens "satsning" på
54 000 platser i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, 10 000 högskoleplatser, 10 000 platser på komvux och 3 000 platser på yrkeshögskolan är nog bra. Men detta ska ställas i proportion till de neddragningar regeringen tidigare gjort på detta område. Nettoresultatet för Borg och Reinfeldt på detta område är fortfarande ett gigantiskt minus. Det är därför minst sagt magstarkt att framställa det som en satsning när det i stället handlar om att fylla igen en del av de hål man tidigare grävt.
Men visst finns det ljusglimtar i budgeten också. Satsningen på studenter är bra, både i form av de höjda studiebidragen och de höjda fribeloppen. Det är också positivt att regeringen ser behovet att satsningar på pensionärer med låga inkomster. Men insatserna är för små och jämfört med den arbetande befolkningen så kommer pensionärerna att fortsätta halka efter.
Slutbetyget för Anders Borgs budget måste bli:
Ännu Icke Godkänd. Stora kompletteringar måste göras! Var vänlig återkom med ny version!
Läs mer om