Halvtid i mandatperioden. Bakom oss ligger sex år av borgerligt styre. Hur har detta förändrat Sverige? Denna fråga ställer sig Peeter-Jaan Kask i dagens ledare, och konstaterar att alliansens systemskifte sätter tydliga spår i dagens svenska samhälle.
En del borgerliga medier gör märkligt nog allt för att få det att framstå som om ingenting har hänt med det svenska samhället under de borgerliga regeringsåren.
"Blev det ett systemskifte? Har vi i dag ett annat Sverige än då alliansen tog över. Det enkla svaret är nej", skriver Sydsvenskan och menar det som ett beröm
Efter sex år vid makten skulle den borgerliga alliansen alltså inte ha påverkat det svenska samhället alls? Onekligen ett märkligt konstaterande för att komma från en allianssupporter. Förklaringen är förstås att bilden av ett Sverige som tuffar på som vanligt passar den moderata förkunnelsen perfekt:
Alliansen har sänkt skatterna, några har fått mer pengar i plånboken. Valfriheten har blivit lite större, för en del. Men - och det är poängen i alliansens agitation - detta har skett utan att trygghet och välfärd påverkats. Bara fördelar, inga nackdelar med regimskiftet, säger de. Det är den klassiska tulipanarosen förverkligad. Men, som ekonomer älskar att påpeka, det finns inga gratisluncher. Allting har en kostnad.
I rapporten "Den nya kapitalismen och politikens möjligheter" (Arbetarrörelsens tankesmedja) visar förre LO-ekonomen Dan Andersson baksidan av myntet. Sverige har, enligt Dan Andersson, gått kraftigt bakåt i viktiga avseenden på senare år. Arbetslösheten ligger idag på högre nivåer än tidigare. 1980-talets arbetslöshet låg mellan 2 och 4 procent, i dag är arbetslösheten 6-8 procent. Vinsternas andel av den gemensamma kakan i företagen har ökat, löntagarnas andel har minskat. Trots de ökade företagsvinsterna har investeringarna inte gått upp utan snarare minskat. Vilket på längre sikt hotar konkurrenskraften.
Orättvisorna i inkomster och förmögenhet har ökat. Detta slår till och med igenom i födelsetalen. Den starka staten har försvagats. Statens utgifter har gått från 37 procent av BNP 1995 till förväntade 21 procent 2015. Utgifterna för socialt skydd (sjukdom, ålderdom, arbetslöshet och så vidare) ligger stilla i Sverige, trots en åldrande befolkning. Det är på tvärs emot utvecklingen i andra EU-länder.
Sverige har alltså förändrats, gått i fel riktning, på en rad områden under en lång följd av år. Allt är inte alliansregeringens fel. Socialdemokraterna rycktes också med i förändringsvågen. Och inte bara Sverige påverkades. Samma värderingsskifte inträffade också i andra länder. Dan Andersson menar att grundorsaken är en felaktig ekonomisk politik inspirerad av nyliberala idéer. Samtidigt har vi fått en ny, alltmer ansvarslös kapitalism, som påverkat normer och föreställningar. Att den här utvecklingen tillåtits fortsätta och till och med förstärkts bär alliansregeringen ansvaret för. Problemen har fördjupats och orättvisorna ökat under de borgerliga åren.
Sverige har definitivt förändrats. Till det sämre.