"Vad fritidshemmen är och vad de skulle kunna vara" heter Kommunals rapport som visar att stora nedskärningar under 30 års tid har lett till en mycket besvärlig situation på landets fritidshem.
Fritidshem har både ett omsorgsuppdrag och ett lärandeuppdrag.
Verksamheten ska dels bidra till goda uppväxtvillkor genom att stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda dem en meningsfull fritid, dels möjliggöra för föräldrar att förena föräldraskap med förvärvsarbete och studier. Men låg bemanning och andra brister har lett till problem att nå målen för verksamheten på fritidshemmen och följderna är negativa för både personalen och barnen.
Berättelserna från Kommunals medlemmar som jobbar på fritidshem, enkätsvar från föräldrar med barn på fritidshem, rapporter från Skolverket och Skolinspektionen och forskningsresultat om fritidshemmen är samstämmiga. Fritidshemmen är en bortglömd och nedprioriterad verksamhet.
Sedan 1980 har antalet barn per anställd på våra fritidshem tredubblats. Trots att barnantalet har ökat har inte resurserna skjutits till.
Kostnaden per barn på fritids har under åren 1999 till 2009 minskat med tio procent.
1980 gick det 17,8 barn på varje avdelning och varje årsarbetare hade ansvar för 7,4 barn.
I dag är det 38,8 barn och varje årsanställd ansvarar för 20,4 barn.
Utvecklingen är naturligtvis ett resultat av att samhällets resurser har prioriterats till annat och ansvariga för detta är såväl socialdemokratiska som högerregeringar.
Nedskärningarna drabbar barnen och personalen, men också föräldrarna och samhället i stort. Konsekvenserna som tas upp i rapporten är:
*Fritidshemmen har svårt att garantera barnens säkerhet. Barn och personal utsätts för trängsel, hög ljudnivå och konflikter.
*Fritidshemmet är förvaring snarare än en utvecklande verksamhet.
*Var tredje förälder är orolig för sitt barn när det är på fritidshemmet och hälften känner press att hämta tidigt.
För att fritidshemmen ska kunna nå sina mål krävs insatser inom olika områden. Det handlar om mindre barngrupper och högre personaltäthet, bättre förutsättningar för personalen att göra ett bra jobb och förstärkning av fritidshemmens möjlighet att kompensera för barns olika bakgrund och särskilda behov. Det är också viktigt att inse att de olika personalgrupperna på fritidshem behövs. Fritidspedagoger, förskollärare och lärare kan inte göra allt. Barnskötare, fritidsledare och elevassistenter är viktiga yrkesgrupper i arbetslaget för att kunna genomföra verksamheten på bästa sätt, skriver Ulrika Lorentzi i rapporten.
I dag går nästan 400 000 barn i åldrarna 6-13 år på fritids. I åldersgruppen 6-8 år går mer än åtta av tio barn på fritids.
"Fritidshemmet ska stimulera elevernas utveckling och lärande samt erbjuda dem en meningsfull fritid och rekreation.
Utbildningen ska utgå från en helhetssyn på eleven och elevens behov.
Fritidshemmet ska främja allsidiga kontakter och social gemenskap."
Skollagen kap 14 § 2. Men det är inte så det ser ut i dag.
"Våra resultat visar att fritidshemmens resurser har beskurits långt bortom den gräns där god kvalitet kan garanteras" skrev Skolverket redan för tolv år sedan. I dag skriver vi oktober 2012 och ingen förbättring har skett.
Barnen förvaras på fritids och barnens säkerhet är svår att garantera.
Inte konstigt att föräldrar oroar sig. Det måste ske förbättringar nu.
Trygga barn och föräldrar är bra och utvecklande för samhället.
Samhället förlorar på att yngre skolbarn inte får det stöd de behöver, i synnerhet de barn som har särskilda behov och barn från socioekonomiskt utsatta familjer.
Om föräldrarna känner sig tvungna att gå ned i arbetstid för att kompensera bristande verksamhet på fritidshemmen försämras barnfamiljernas ekonomi samtidigt som antalet arbetade timmar i hela samhället minskar.
Besparingarna på fritidshemmen är en missad chans att göra sociala investeringar i våra barn. Våra barn som är vår framtid. Det borde vara självklart att prioritera barnen före sänkt bolagsskatt eller sänkt krogmoms. Ja före ännu ett jobbskatteavdrag för den delen också.