Fyra rådslagsgrupper har haft sina första sammanträden och dragit upp linjerna för det fortsatta arbetet när det gäller politikområdena jobb, välfärd, miljö och globalisering/utrikespolitik.
Vid sidan av det ska det arbetas fram ett antal rapporter som belyser det moderna klassamhället. De här perspektiven kommer att ligga som grund när socialdemokraterna formar politiken inför valrörelsen 2010.
Märkligt nog har inget sagts om att den ekonomiska politiken skulle behöva omprövas. Ändå har kritiken genom åren varit stark mot olika sorters systemfel och brister.
Riksbankens penningpolitik har gång på gång missat sitt mål, med följd att arbetslösheten blivit onödigt hög. Mycket tyder på att ekonomin skulle fungera bättre om inflationsmålet sattes högre än nuvarande två procent.
Det finns dålig beredskap i de offentliga utgifterna för att motverka en kraftig störning av ekonomin som leder till hög arbetslöshet. Utgiftstakets utformning är stelbent.
Överhuvudtaget behöver de offentliga finanserna, med sin känslighet för konjunktursvängningar, göras motståndskraftigare. Bland annat genom att balanskravet för kommunerna utformas så att det inte spär på en nedgång i ekonomin, som fallet är i dag.
Listan kan göras längre. Men huvudpoängen är att den ekonomiska politiken hänger ihop med och bestämmer förutsättningarna för en rad andra politikområden. Räntenivå och finansiellt sparande betyder mer för jobb och inkomster för alla svenskar än de flesta andra ekonomisk-politiska beslut.
En bättre fungerande arbetsmarknad, en näringspolitik som sätter mer fokus på att få småföretagen att växa är ju bra, men hjälper föga om räntan är för hög eller om regeringen har små möjligheter att parera en kraftig ökning av arbetslösheten.
Diskussionen om dessa frågor har varit märkligt frånvarande i den partinterna politiska debatten. Fortfarande tycks många tro att ekonomisk politik är liktydigt med stabila statsfinanser.
Debatten har istället förts av fackliga ekonomer. LO-ekonomerna har diskuterat ekonomisk politik i flera av sina rapporter liksom Kommunal i sin kongressrapport "Vägar till fler jobb".
Ekonomisk politik är inte precis någon röstmagnet bland väljarna och en debatt om dessa frågor kan av det skälet te sig ointressant.
Men om förändringen uteblir hämmas möjligheterna att driva en aktiv politik för fler jobb och bättre tillväxt. Därför är det dags att sätta en socialdemokratisk ekonomisk politik på dagordningen.