Han uppfann hästskitteoremet
SKARPSINNE. " Ekonomiska prognosers enda effekt är att de får astrologi att verka respektabelt."Sådan var hans stil. John Kenneth Galbraith, den amerikanske ekonomen som nyligen avled vid 97 års ålder. Drastiski sin humor, ofta med en spark riktad mot ekonomkollegorna.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
"Ställd mellan valet att ändra sin uppfattning och att bevisa att det inte finns någon anledning att göra det, sätter nästan alla igång att jaga bevisen."
Till Sverige hade John Kenneth Galbraith en särskild koppling. Hans bok "Överflödets samhälle", som kom ut 1958, lästes och citerades av Tage Erlander och Olof Palme.
Det var i den boken Galbraith kritiserade konsumtionssamhället och beskrev USA som ett land präglat av privat överflöd och offentlig fattigdom. Analysen stärkte den socialdemokratiska regeringens argument för den då pågående uppbyggnaden av offentlig sektor.
John Kennet Galbraith var också den som formulerade tanken om de stigande förväntningarnas missnöje. Detta att opinionen kunde vända sig mot en regering, trots att den genomförde reformer, därför att förväntningarna steg i takt med den ökade välfärden.
Galbraith var tidigt ute med att bemöta påståendena om att den offentliga sektorn skulle vara en hämsko på ekonomisk utveckling. Han pekade på att ekonomisk tillväxt och expansion i offentlig sektor ofta skett parallellt i högt utvecklade länder.
En av högerns favoritteser är ju att om man bara gynnar de rika så kommer det alla till del. De rikas inkomster sipprar så småningom ned genom hela samhället.
Galbraiths döpte den här tanken till hästskitteoremet.
"Om man ger hästarna tillräckligt med havre så kommer en del av det att så småningom hamna i hästspillningen och ge föda åt sparvarna."
Med denna enda slagkraftiga bild smulade han i praktiken sönder motståndarnas mångordiga argumentation.
John Kenneth Galbraith slog aldrig riktigt igenom hos sina ekonomkollegor - och vice versa. De tyckte inte att Galbraith formulerade tillräckligt tungviktiga ekonomiska teorier.
Läsarna uppskattade däremot att Galbraith inte gjorde det och att han var mer sociolog och journalist än ekonom. Ofelbar var han dock inte.
I "Den nya industristaten" beskrev Galbraith ett näringsliv där multinationella koncerner med hjälp av planering och reklam mer eller mindre kunde manipulera och styra efterfrågan.
På den punkten fick Galbraith ordentligt fel. Den moderna historien kan uppvisa mer än en industrijätte som hamnat i kris för att den nonchalerat kunderna.
Till sist ännu en sista spark på ekonomkollegorna. På en middag med den österrikiske presidenten Bruno Kreisky strax efter andra världskriget frågade denne Galbraith om han kunde förklara varför Österrikes ekonomi gick så bra.
"Det måste bero på att alla österrikiska ekonomer har emigrerat till USA."