Inför höstens budgetförhandlingar inom alliansen lovade statsminister Fredrik Reinfeldt att han ska slåss för en halvering av restaurangmomsen. Detta skulle kunna ge ungefär tretusen nya jobb inom denna sektor och enligt statsministern bidra till sänkt ungdomsarbetslöshet. Detta till en kostnad på fem miljarder kronor.
Om man i stället skulle välja att göra en annan prioritering, exempelvis att använda dessa fem miljarder kronor till att anställa fler lärare i våra skolor, så skulle effekterna bli betydligt större. Enligt riksdagens utredningstjänst så skulle man kunna anställa niotusen lärare för samma summa. Skulle man välja att anställa fler händer i vården så skulle de sysselsättningsmässiga effekterna bli ännu större än när det gäller antalet lärare.
Det handlar om enkel matematik. Genom att inte ta omvägen via restaurangmaten så kan man använda hela summan till att anställa människor. Men för att kunna anställa ytterligare en person i restaurangen krävs en ganska stor ökning av antalet sålda portioner. Så vad är det då som gör att Fredrik Reinfeldt och hans nya moderater väljer att prioritera på ett gammalmodigt och gammalmoderat sätt?
Svaret har bara Fredrik Reinfeldt & Co. Men vi andra kan ju spekulera i alla fall. Om man nu vore moderat partistrateg så skulle nog tankelinjen kunna se ut ungefär så här:
1. Vi bör hitta en stimulansåtgärd som tilltalar våra väljare i hög grad.
2. Våra väljare går ofta på restaurang och skulle tjäna på en sänkning av restaurangmomsen.
3. En sänkning av restaurangmomsen är dessutom en skattesänkning och sådant gillar vi ju.
4. Genom att rikta skattesänkningen mot restaurangsektorn så blir spillet över till offentlig sektor minimalt, då lejonparten av alla restauranger bedrivs i privat regi.
Det man kan fundera över är hur Socialdemokraterna tänkte när man inför valet i höstas gick ut och sade att man ställde upp på en sänkning av restaurangmomsen. För det gjorde man, och dessutom utan att blinka. Men nu i eftertankens kranka blekhet har partiledningen uppenbarligen funderat en vända till, och kommit fram till att det finns andra satsningar som är betydligt mer angelägna än att göra restaurangbesöken billigare.
Och detta är precis vad politik handlar om. Att göra avvägningar mellan olika handlingsalternativ och pröva vad som påverkar samhällsutvecklingen i rättriktning. Det handlar helt enkelt om att välja färdväg. Och då handlar det inte om att restaurangjobb skulle vara sämre än lärarjobb eller undersköterskejobb. Nej, här handlar det om att se hur vi får bäst utväxling på de skattekronor som vi satsar.
Är det då bättre att kunna skapa tretusen jobb eller niotusen jobb? Är det bättre att de tretusen som får jobb bidrar till att ge oss guldkant på tillvaron eller att de niotusen som får jobb bidrar till att skapa en bättre skola eller en bättre sjukvård?
Det är frågor som den socialdemokratiska partiledningen uppenbarligen nu ställt sig och kommit fram till att det är bättre att satsa på fler anställda inom skola, vård och omsorg. Tack och lov är det aldrig för sent att tänka till en andra gång.