Sverige har välsignats med ihållande högtryck under de sista skälvande skolveckorna. I veckan råder det också högtryck vad gäller firandet av studentexamen runt om i vårt avlånga landa. Studenter som endera ska följa upp sina gymnasiestudier med en eftergymnasial utbildning eller som ska ge sig ut på arbetsmarknaden på allvar för första gången.
Hur det kommer att gå för dem som ska söka ett arbete direkt efter gymnasiet avgörs i hög grad utifrån hur deras resultat sett ut under gymnasieåren. Den som inte har en fullständig gymnasieutbildning i ryggen löper långt större risk att hamna i arbetslöshet än den som har en fullständig gymnasieexamen. Om man tittar på de ungdomar som är i behov av ekonomiskt bistånd, ”socialbidrag”, så var det år 2009 femton gånger vanligare att ungdomar utan avslutad gymnasieutbildning uppbar ekonomiskt bistånd än om bland de ungdomar som hade en avslutad gymnasieutbildning. Den i särklass vanligaste orsaken till att ungdomar var i behov av ekonomiskt bistånd var arbetslöshet.
Att lyckas med gymnasieutbildningen är således en av de viktigaste dörröppnarna till den svenska arbetsmarknaden. En avgörande faktor för vilken grad gymnasieeleverna lyckas med att uppnå en fullständig gymnasieexamen är hur man tidigare klarat sig i grundskolan. Av de som lämnade grundskolan med ”normala” betyg var det ungefär nitton procent som inte lämnade gymnasieskolan med fullständiga betyg. Bland dem som hade ”låga” grundskolebetyg var denna siffra sextiofyra procent, och bland dem som saknade slutbetyg efter nian var andelen sextionio procent.
Ska vi kunna ge våra ungdomar en bra start på vuxenlivet så måste vi investera i utbildningssystemet. Då räcker det inte att satsa på gymnasieskolan i tron på att det ska vara lösningen som gör att alla klarar en fullständig gymnasieexamen. Nej, satsningarna måste komma mycket tidigare och syfta till att ge eleverna en god utbildningsgrund redan i grundskolan. Ju tidigare satsningarna görs under skolgången desto större blir effekten. Det borde därför vara en självklarhet för varje skolpolitiker att se till att bygga utbildningssystemet från grunden. Satsningar på förskolan och de tidigare skolåren är en av de bästa investeringarna man kan göra för att fler ska klara gymnasieutbildningen i framtiden.
I Sverige har antalet elever som lämnat grundskolan utan att ha behörighet att söka något av gymnasieskolans nationella program stadigt ökat. Andelen elever som fyra år efter påbörjad gymnasieutbildning inte avslutat sin gymnasieutbildning med en fullständig examen har legat i det närmaste oförändrad, även om tendensen varit sjunkande.
I Norrbotten har andelen elever som inte varit behöriga att söka till gymnasiet sjunkit med 1,8 procentenheter mellan åren 2006 och 2012 till 9,3 procent. I Piteå har utvecklingen varit än mer positiv, och andelen har sjunkit med 3,9 procentenheter till låga 4,4 procent. I Arjeplog har man från att 2006 ha haft 7,9 procent icke behöriga till gymnasiet till år 2012 ha lyckats med att alla elever som lämnade grundskolan var behöriga att söka till gymnasiet. Arvidsjaurs kommun uppvisade en liten ökning på 0,9 procentenheter medan Älvsbyn uppvisade en ökning på två procentenheter mellan åren 2006 och 2012. Glädjande är att alla fyra kommuner ligger under länssnittet och klart under rikssnittet.
De medvetna satsningar på utbildningsområdet som kommunerna i älvdalen gjort har också gett effekt. Det är därför viktigt att kommunpolitikerna orkar hålla i och satsa ännu mer på skolans område. Det om något är nämligen att investera i framtiden. Investeringar som kommer betala sig flera gånger om.