Guldläge för vänstern
IDÉLÖST Vakna vänstern, uppmanar Dalademokratens chefredaktör Göran Greider i en artikel Aftonbladet. Finanskrisen borde vara en jättechans för alla kritiker av den doktrinära marknadsliberalismen, menar Greider, men tycker att vänstern och arbetarrörelsen varit för fega och idélösa.
Göran Greider, känd samhällsdebattör och politisk chefredaktör på Dala-Demokraten, tycker att vänstern och arbetarrörelsen missar chansen att föra fram en ny ekonomisk politik.
Foto: Rolf Höjer/SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Plötsligt är det vänstern som formulerar 2000-talets frågor. Jag håller dock inte riktigt med Göran Greider när han hävdar att vänstern skulle ha släppt intresset för de tunga ekonomiska frågorna
Visst. Den offentliga nationella debatten om en ny ekonomisk politik har inte varit särskilt livlig.
Men Greider glömmer de tusentals socialdemokrater landet runt som i sina föreningar under mer än ett års tid diskuterat bland annat jobb och välfärd.
I de socialdemokratiska rådslagen pågår både en omprövning av tidigare politik och en diskussion om vägarna framåt.
Här visas till exempel nytt intresse för tjänstesektorn och småföretagen. Här skissas grunden för ett livslångt lärande som erbjuder nya möjligheter för människor att utvecklas. Här förs diskussionen om en ny arbetslöshetsförsäkring som främjar både trygghet och förändring.
Man kan tycka att andra förslag borde tas upp, men det går inte att komma ifrån att rådslagen visar på ett omfattande nytänkande.
Jag tror Göran Greider förväxlar idélöshet med brist på omvälvande förslag.
Men vad är det som säger att vänsterns nya vår ska förverkligas med hjälp av stora systemskiften?
Det mesta talar istället för att det blir genom en omviktning av ingredienserna i blandekonomin, mindre marknadsstyrning och mer av samhällsinflytande.
Och varför skulle det vara det mer radikalt att plädera för ökat statligt ägande - som Göran Greider gör - än att driva förslag som underlättar för småföretag att växa?
Statligt ägande - utan särskild motivering - är ju en fantasilös återgång till gamla tiders måttligt framgångsrika politik där ägarformen var viktigare än resultatet.
Samtidigt är det sant att de senaste årens stora marknadsmisslyckande demonstrerat behovet av ökat samhällsinflytande på många områden.
Det gäller till exempel den krisande bank- och finanssektorn, både internationellt och i Sverige.
Samhället behöver också mer resurser för att klara framtidens utmaningar inom utbildning, äldreomsorg och vård.
Men det betyder inte att allting därför måste drivas av offentliga sektorn, lika litet som det får betyda att privata företag ska ha fri dragningsrätt på offentliga pengar.
Att steg för steg skruva på blandningen av blandekonomin är förstås mindre glamoröst än att tala om omvälvande reformer.
Men resultatet behöver inte bli sämre för det - tvärtom.