Gruvligt lönemissnöje
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Företaget ska sedan länge ha sagt ja till den här löneutvecklingen i samband med att ett nytt lönesystem med poängberäkning infördes. Det man strider om är tidpunkten för när den här nivån ska vara uppnådd.
Bakgrunden till lönekraven är att LKAB gör strålande vinster. Fjolårets vinst blev sex miljarder kronor och vinsten för årets första kvartal uppgick till rekordartade 1,8 miljarder kronor. Den mest drivande faktorn bakom gruvarbetarnas lönekrav och benhårda inställning är nog ändå den generositet bolaget visat mot de högsta cheferna som kunnat räkna hem fantastiska lönepåslag på redan höga löner.
Det handlar, enligt artikel i NSD, om bonusar som omvandlats till lönelyft på 420 000-546 000 kronor på årslöner i nivån 1,2-1,6 miljoner kronor. Till detta kommer verkställande direktören Martin Iverts frikostiga pensionsavtal som efter översyn lämnades orört. Personal- och lönepolitik av det slaget är provocerande och bäddar för missnöje och konflikter.
Vd Martin Ivert säger sig förstå att kraven på högre lönelyft kommer med vinsterna, men att reallöneutvecklingen i Sverige aldrig varit så bra som nu. Han menar att även en lägre höjning ger bra utdelning och stärker köpkraften eftersom inflationen är så låg. Löneförhöjningen äts inte upp av höjda priser. I det resonemanget har Martin Ivert helt rätt, men det gäller givetvis inte bara arbetare. Toppcheferna lever i samma nationalekonomi.
Gruvstrejk är det inte tal om. Det är bra. Förhoppningsvis kommer parterna överens. En konflikt kan knappast komma olämpligare än mitt under en glödhet konjunkturuppgång med kunder som köar för att få sina leveranser.
BP