KRÖNIKA
Jag möts ständigt av frågan ”Hur går det för Grekland? Vänner frågar, journalister, folk på finansmarknaden. Alla verkar tro att vi ekonomer har svaret.
I radio och TV får yngre kolleger samma fråga och kämpar förgäves att ge klara svar. Ett skäl är att få ekonomer har erfarenhet av kaos utan mest sysslat med jämviktslägen. I stället borde media konsultera historiker, psykologer, teologer eller militärer efter en lösning på krisen.
EMU var inte ett projekt för att lösa ekonomiska problem utan ett krav från franska politiker för att Tyskland skulle få sin rättmätiga återförening. I gengäld skulle man tvingas ge upp D-Marken och dela makten med Frankrike. Men för att inte Tyskland skulle få dominera för mycket måste ett antal sydeuropeiska länder också släppas in oavsett om de passade att dela valuta med Tyskland eller ej. För att sälja in EMU i länderna hävdade man att det skulle ge ekonomiska långsiktiga fördelar och i södern hoppades många få tyska lönenivåer genom valutan. När man sedan började höja lönerna brakade systemet.
Grekland uppfyllde absolut inte några inträdeskrav i Euron och de officiella siffrorna för budget och skulder var manipulerade. Detta var helt känt i Bryssel och i huvudstäderna men ändå släpptes man av outgrundliga skäl in. Det var som om ett lärarkollegium flyttade upp en elev tre klasser över hans kunskapsnivå. De som gör sådant måste vara huvudansvariga för vad de ställer till. Trots det tvår Merkel idag sina besudlade händer!
När de sanna budgetsiffrorna avslöjades av dåvarande ledaren Papandreou visade det sig att lånen främst getts av franska och tyska banker som borde vetat bättre. Normalt sett skulle de och deras rika ägare ha fått stå sitt kast och enorma skulder ha skrivits av.
EMU-ledarna räddade i stället bankernas ägare och staterna, det vill säga att skattebetalarna tog över skulderna. Grekerna utsattes dessutom för en organiserad lögnaktig förtalskampanj som lata där man som svensk skäms över att Anders Borg tillhörde de värsta mobbarna. Bankerna slapp Svarte Petter och Grekland sattes på en totalt misslyckad svältkur som gjort att produktionen nu ligger 40 procent under vad den borde varit. Misär råder i landet och dess framtid, de unga välutbildad, har flyttlandet i hundratusental.
Nu har Grekland en skuld som i relation till dess låga BNP är omöjlig att hantera. Merkel, som valde att rädda bankernas ägare, hetsar nu sina väljare med att det är grekerna som är skyldiga dem enorma belopp.
USA är oroligt för att grekerna kan lämna Nato Vad vi ser är inte en följd av ekonomiskt rimliga beslut utan en härva av psykologiska och politiska beslut med katastrofala ekonomiska konsekvenser. Vill de tyska ledarna att Grekland nu lämnar EMU, eventuellt EU? Fråga psykologen- inte ekonomen!