Gordon Brown kämpar i motvind
STORBRITANNIEN Just nu pågår den första riktiga valrörelseveckan sedan premiärminister Gordon Brown utlyste det nyval, som inträffar torsdagen den 6 maj. Korta puckar, alltså, en valrörelse på bara dryga tre veckor
Gordon Brown och Labour ligger just nu långt efter högern i väljaropinionen i Storbritannien. En hårt pressad premiärminister försöker nu i sista stund vända opinionen, men frågan är om han lyckas.
Foto: Rui Vieira
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Trots ett fastare politiskt handlag kvarstår det faktum att Brown har haft och har stora svårigheter att övertyga väljarna om ett fortsatt Labourstyre efter partiets 14 år vid makten. Hans velande hit och dit har inte skapat förtroende. Missen var också att inte utlysa ett tidigt nyval. Brown hade vid sitt tillträde som premiärminister opinionen i ryggen, men han tvekade och nyvalet rann ut i sanden. Sedan dess har han fått en stämpel på sig att vara osäker och inte snabb nog att fatta de rätta besluten.
Som en räddningsplanka för den förre finansministern kom den ekonomiska världskrisen . Enligt många politiska bedömare har Brown skött den brittiska ekonomin med gott handlag och på så sätt har Labour så sakteliga återhämtat sig. Hans kompetens är det få som ifrågasätter, men hans sätt att lösa politiska svårigheter har inte tidigare kunnat övertygat. Det har inte varit lätt att som nummer två i en regering och sedan överta den första platsen. Särskilt inte efter en så karismatisk och populär ledare som Tony Blair.
I stället är det Toriesledaren, den 43-årige David Cameron, som lyft sitt parti i en omgörning som starkt påminner om vad Moderaterna och Fredrik Reinfeldt gjort här hemma. I dag leder de konservativa stort i alla opinionsmätningar. Allt påminnande, men nu med omvända förtecken, om läget i den svenska politiken med en regering som tappar, men här med en rödgrön opposition i ledningen . Rösta för förändring (Change) är Camerons budskap till väljarna. Taget från Obamas presidetvalskampanj. Det kan bära.
För Gordon Brown gäller uppförsbacke. Dels måste han bygga upp ett förtroendet för sig själv, dels måste han visa att han har förmågan att fånga upp de kärnväljare som nu lutar åt att valskolka. Det handlar bland annat om att lägga grunden för en trovärdig rättvisepolitik. Klasskillnaderna i Storbritannien är fortsatt stora.
Att återställa det förlorade förtroendet på så kort tid som några veckor kan bli svårt. I dag vet man inte riktigt om man kan lita på de budskap som kommer från Downing Street. Mot den bakgrunden är det inte lätt för Gordon Brown att ta sitt Labour till en ny valseger. Hans präktighetsimage har falnat.
Gordon Brown saknar Tony Blairs karisma, men ingen kan ta ifrån honom den långa perioden som framgångsrik finansminister, men i politiken går inte att leva på gamla lagrar. Politik är en färskvara. I bakgrunden finns dessutom utmanare. Utrikesminister David Miliband är en av dem som många hoppas på. Just nu är det David Cameron som har greppet, men politik är det möjligas konst. Då ska man komma ihåg att tories måste vinna minst 326 mandat för att få egen majoritet bland de 650 ledamöterna i brittiska underhuset. I dag har de konservativa 197 platser.
Gordon Brown ska självfallet inte underskattas, men han har mycket att bevisa. I dag ses han som ett sänke för Labour. Vill det sig illa kan det bara bli värre för Brown och Labour. Vinna eller försvinna är frågan.