Den texten var så dråplig att enda förklaringen till publiceringen måste ha varit att den av misstag kom in femton dagar för tidigt. Om någon ändå skulle ta Wolodarski på allvar så gäller förstås Kjell-Olof Feldts gamla påpekande att det måste vara bättre att rösta på en regering som har tur än en som inte har det.
Ett annat sätt att hantera underläget i den ekonomiska debatten är att skicka fram näringslivskändisar och låta dem föra borgerlighetens talan. Häromdagen framträdde Ericsson-chefen Carl-Henrik Svanberg i Dagens Industri. På två helsidor och en ledarsida fick Svanberg uttrycka sin oro för svensk konkurrenskraft.
Svanberg i all ära, men i diskussionen om svensk konkurrenskraft är kanske inte den direktör som öppet sagt sig vilja ha ett regimskifte det främsta sanningsvittnet.
För det är ju inte enbart regeringen som påstår att svensk ekonomi är stark. På utländska rankinglistor som görs upp av ekonomer och forskare ligger Sverige nästan undantagslöst bland de främsta.
Några exempel från det senaste året:
World Economic Forums sammanställning över världens mest konkurrenskraftiga ekonomier - Sverige trea.
Uppmärksammade forskaren Richard Floridas globala kreativitetsindex - Sverige etta.
Deloitte Research lista över konkurrenskraft med rangordning efter innovation, företagande, investeringar och makroekonomi - Sverige tvåa.
EU-kommissionens Innovationsranking - Sverige etta.
Då invänder borgerliga kritiker att de utländska bedömarna inte förstår alla problem som finns i Sverige eller att fel statistik använts eller något annat. Men är det verkligen trovärdigt att alla dessa - av varandra helt oberoende - granskningar totalt felbedömt tillståndet i den svenska ekonomin?
Nä. Och det är förstås inte heller någon tillfällighet eller tur att den svenska ekonomin uppfattas så stark som de här rankinglistorna visar. Det ligger en ekonomisk verklighet och en ekonomisk politik bakom. Näringsklimatet i Sverige är inte alls så dåligt som kritikerna påstår. Det förstår väljarna och det är det som grämer den borgerliga alliansen.
Självklart är inte allt frid och fröjd i den svenska ekonomin. Problem finns fortfarande att lösa, varav det viktigaste är att få den svenska arbetsmarknaden att fungera bättre.
Men om borgerlighet och näringsliv fortsätter förneka något som alla kan se med egna ögon då kommer de bara att förlora ännu mer i debatten om den ekonomiska politiken.
Gnället om konkurrenskraften är helt enkelt inte trovärdigt.