När jag kom hem från Eurovision Song Contest i Malmö och gick igenom den digra samling av post och mejl som jag inte bedömt som brådskande att hantera under min resa upptäckte jag en inbjudan till ett möte med den lokala S-föreningen här i centrala Piteå. På dagordningen stod diskussioner om nomineringarna till landstingslistan och riksdagslistan.
Plötsligt blev det verkligen påtagligt att nomineringsprocessen är i full gång, trots att jag vetat om det på rationella planet blev det nu också påtagligt på ett mer känslomässigt plan. Det är verkligen nu under försommaren och sommaren som det verkliga avgörandet sker kring vilka som ska företräda oss norrbottniska socialdemokrater på region- och riksdagsnivå. Att själva valberedningsarbetet sker i höst är ju en annan sak. Men även om de själva har nomineringsrätt så är det ju grundorganisationernas nomineringar som är de viktigaste. Det är också därför som det är där som det mesta tankearbetet måste ske.
På en gång väcktes min stora oro till liv igen. Och ju längre tiden går desto mer påtaglig blir den. Min oro handlar om i vilken grad omsorgen för partiets långsiktiga utveckling kommer att prägla nomineringsarbetet och i vilken grad nomineringsarbetet i stället kommer att handla om att bevaka den egna organisationens maktpositioner. Ovanpå detta kommer sedan enskilda personers intresse av att bevaka de positioner man sitter på idag eller som man eftersträvar att sitta på i framtiden.
För min del står partiets långsiktiga utveckling och överlevnad i centrum. Ska Socialdemokraterna i grunden vara ett vitalt parti som utvecklas i takt med sin samtid och som förmår lyfta de frågor som är viktiga för hur morgondagens samhälle ska utvecklas måste det ske ett kontinuerligt utbyte av personer på de poster vi eftersträvar att besätta i varje enskilt val. Det måste ses som naturligt att man innehar ett förtroendeuppdrag för en viss tid, för att sedan tjäna partiet, dess medlemmar och medborgarna på ett annat sätt under andra tider. Det borde vara naturligt att kunna ta med sig sina erfarenheter och kunskaper in i nya uppdrag på en annan nivå i partiet och i samhället.
Det är också så att personer som sitter på ett förtroendeuppdrag i väldigt hög grad påverkar vilka frågor som lyfts upp som viktiga. Blir det då samma personer som sitter på förtroendeuppdragen under lång tid riskerar man således också att det blir en likriktning i de frågor som lyfts upp på den politiska dagordningen. Blir det en förnyelse genom att personer byts ut så kan man i bästa fall också hoppas på att andra frågor kan komma att lyftas fram i ljuset, eller att redan befintliga frågor kan belysas ur andra perspektiv.
Utifrån detta så hoppas jag att förtroendevalda som innehar förtroendeuppdrag på heltid, eller på en betydande del av heltid, och som vid mandattidens slut har suttit tre mandatperioder på samma post byts ut vid kommande val, och att vi kan nyttja dessa personers erfarenheter och kunskaper på andra förtroendeposter inom det kommunala systemet. Det skulle kännas betryggande inför framtiden.
För egen del så kommer jag att i nästa val konsekvent kryssa en kunnig och kompetent person som inte står på valbar plats om det på listans valbara platser står en person som kommer att ha suttit längre än tre mandatperioder om personen blir omvald. Detta oavsett hur kompetent, kunnig, och trevlig den person som sitter på posten idag än är. Men jag hoppas verkligen slippa göra detta statement. Vårt parti har nämligen nog med kompetenta politiker för att klara en fortlöpande förnyelse.