I en värld fylld av kriser och konflikter är det lätt hänt att det är de mest dagsaktuella och de mest fruktansvärda händelserna som upptar vårt sinne. Sådana är vi människor. Vi förmår sällan hålla alltför mycket i vårt aktiva minne. Det är tyvärr det som gjort att konflikten mellan Israel och Palestina med den tillhörande israeliska blockaden av Gaza har kommit att falla i glömska hos många av oss. Men blockaden fortgår i all tysthet och är nu inne på sitt sjätte år.
Blockaden av Gaza har vållat civilbefolkningen stort lidande. Brist på förnödenheter försvårar vardagslivet. I en krönika här i Piteå-Tidningen för snart ett år sedan skrev Jens Orback, generalsekreterare för Olof Palmes Internationella Center följande:
"Över på den palestinska sidan nås man omedelbart av den israeliska ockupationens effekter. Svårigheterna för palestinier att komma till jobbet på grund av muren. Sjuka som inte når fram till sjukhuset för att de stoppas i timtal i de vägspärrar Israel satt upp. Och förnedringen av det bemötande beväpnade israeliska soldater riktar mot barn och gamla, kvinnor och män. Israels politik mot palestinierna påminner om Apartheid-Sydafrikas behandling av svarta. Muren och ockupationen bygger inte säkerhet - de bygger hat."
Situationen har inte förändrats i någon större grad på det år som snart gått sedan han skrev krönikan. I en nyligen publicerad rapport från FN-organet för samordning av humanitära frågor, UNOHA, kan man läsa att arbetslösheten i Gaza ligger på förskräckande höga trettiofem procent, fyrtiofyra procent av befolkningen har inte säker tillgång till mat och bristen på tjänligt dricksvatten är stor då mer än nittio procent av vattnet i Gaza är otjänligt. Den ekonomiska situationen är så ansträngd att hela åttio procent av befolkningen i Gaza inte klarar av sin egen försörjning och därför är bidragsberoende.
Den israeliska blockaden har slagit undan fötterna för exporten från Gaza. I genomsnitt tillåts en lastbil per vecka lämna området med exportvaror, vilket motsvarar ungefär tre procent av vad exporten låg på år 2007. Inkomsten per capita i Gaza har sjunkit med sjutton procent. De boende i Gaza har genom israeliska restriktioner förlorat tillgång till trettiofem procent av den jordbruksmark man hade till förfogande innan blockaden trädde i kraft, och av de fiskevatten man hade till sitt förfogande har man nu endast kvar femton procent.
Den israeliska blockaden av Gaza är inget annat än ett brott mot internationell rätt och det är oförklarligt hur världssamfundet kan låta övergreppen mot den palestinska befolkningen fortgå. Blockaden av Gaza måste uppgöra så att oskyldigt drabbade civila kan få de förnödenheter de behöver. Allt annat är ett svek mot mänskligheten. Den svenska regeringen måste därför vakna upp ur sin törnrosasömn och driva på i denna fråga på den internationella spelplanen. Ett första steg vore att ansluta sig till alla de länder som gått före och erkänna staten Palestina som en självständig stat. Nästa steg vore att kräva att de israeliska ledarna ställs till ansvar för övergreppen. Men så länge regeringen Reinfeldt sitter kvar är detta tyvärr inget annat än naiva dagdrömmar. Det är den bistra verkligheten.