Det står illa till med Moderaterna. I opinionsmätningarna noteras de kring 20 procent. Idéerna tycks vara på upphällningen och sympatisörerna slokar med huvudena. Verkar som de inte har lust att regera landet längre.
Hur kunde det bli så?
I en TV-dokumentär om Moderaterna nyligen drevs tesen att partiet tvingats omvärdera centrala delar av sin politik. Rubriken ”Vi gjorde vad vi lovade” hade en ironisk klang. Huvudtesen i programmet var nämligen att Moderaterna ändrat uppfattning ifråga om skattesänkningar, försvarspolitik och arbetsmarknadspolitik. Att Moderaterna det senaste halvåret bytt fot på dessa områden är klart, men betyder det att de tycker annorlunda än tidigare?
Nej, den stora berättelsen om de Nya Moderaterna är fortfarande den om ett parti som anpassar sin retorik till rådande politiska stämningar men behåller de grundläggande ideologiska målen. Det visas tydligt i boken ”Reinfeldt-koden” (Ordfront) skriven av Stefan Carlén, Christer Persson och Daniel Suhonen. Inför varje val används kodord som låter som om man vill stärka den svenska modellen, men den samlade politiken har en riktning som ligger fast, skriver författarna. ”Reinfeldt-koden” radar upp ett stort antal exempel på hur Moderaterna systematiskt gett sig på välfärdsmodellens grundpelare. Fackets och löntagarnas position har försvagats. Grunden har lagts för en större låglönemarknad i den privata tjänstesektorn. För stora grupper ger socialförsäkringssystemet inte längre inkomstskydd enligt inkomstbortfallsprincipen.
Privatiseringar luckrar upp de generella och allmänna välfärdtjänsterna. Välfärdens finansiering hotas av skattesänkningar.
I boken sägs att Moderaternas mål är en raserad välfärdsmodell. Den typen av uttryck tycker jag är onödigt tillspetsade. Det räcker långt med att Moderaterna vill ersätta den hittillsvarande välfärdsmodellen med en annan.
Moderaternas samhälle är ett samhälle med ökade klyftor i inkomster och levnadsvillkor, mindre av solidariskt ansvarstagande och större beroende av individens egen plånbok, mindre utrymme för offentliga tjänster och ett större för privata marknader.
De nya Moderaterna fick väljarnas stöd när de lovade att sänka skatten utan att begränsa välfärden. Efter åtta år tror inte väljarna längre på det. Sprickorna har blivit för stora. Skattesänkningar ses som ett hot mot välfärden. Alldeles för sent insåg Moderaterna att opinionen vänt. När man nu försöker göra några taktiska reträtter är man inte längre trovärdig.
Tidigare höll man fast vid sina idéer, det nya är att göra precis tvärtom, hävdar Fredrik Reinfeldt i ett försvar för kovändningarna. Visst kan en syndares uppriktiga omvändelse förlåtas. Men när man haft så fel om så mycket så länge och gör avbön så sent?
De nya Moderaterna gjorde först vad de lovade. Nu lovar de att inte längre göra vad de lovade. Men de tänker som de alltid gjort.