Gisslan hos marknaden
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Irland lockade utländska investerare med Europas lägsta bolagsskatter (12 procent) och såg till att bankväsendet fick expandera utan besvärande regleringar. Fastighetssektorn svällde över alla bräddar, och bostadsbubblan växte från månad till månad. Den gröna ön blev ett kapitalistiskt paradis.
Den keltiska tigern löpte amok och kastade av irländarna i diket, där de nu får plockas upp av inte alltför entuasistiska skattebetalare i resten av EU, som just räddat ett fuskande Grekland och som ser framför sig nya kostsamma räddningsaktioner runt om i Europa där politikerna förlorat kontrollen över sina ekonomier. Angela Merkel i Tyskland fräste något om att det var fel av den irländska regeringen att överta ansvaret för bankernas förluster, men fick backa för att inte sätta hela den europeiska ekonomin i gungning. Även om hon återkommit med sitt krav att privata investerare som skor sig på utlåningen till regeringarna ska dela på förlusten vid framtida fallissemang, kvarstår intrycket att politikerna i Europa har blivit gisslan hos marknaden. Precis som Obama i USA.
Man kan inte befria irländarna från ett eget ansvar för de prövningar som nu drabbar dem, men det illa genomtänkta europrojektet har förvärrat landets situation. Europa var inte moget för en gemensam valuta. De ekonomiska skillnaderna mellan länderna var helt enkelt för stora och rörligheten inom euroområdet för liten. Irland tillhörde de länder som inte gick i takt med övriga Europa, och som hade behövt föra en stramare räntepolitik.
500 miljoner européer tvingas nu betala för politikernas luftiga visioner och marknadsvurm genom höjda skatter, sänkta minimilöner och minskad social trygghet. Många har också förlorat sina bostäder. Först när krisen redan är över Europa, börjar EU skapa de regler och institutioner som hade behövt vara på plats från första början för att undvika de bakslag vi nu bevittnar. Samtidigt har Lissabonfördraget under året flyttat ännu mer makt från EU-kommissionen, som varit ett skydd för de mindre staternas intressen, till Europeiska rådet, det vill säga regeringarna, där de stora länderna styr. Bakom en kuliss av några politiska bakgrundsfigurer som upphöjts till ständig "president" respektive "utrikesminister".
Sverige har lyckligtvis inte infört euron, och den borgerliga regeringen har inte lyckats förstöra de starka offentliga finanser som den ärvde från den socialdemokratiska regeringen 2006. Men Sverige påverkas ändå av vad som händer i Europa. Tvingas Portugal och Spanien, och kanske ännu fler länder, söka skydd hos EU och IMF, kommer effekterna att sprida sig till hela Europa, och inte minst det starkt exportberoende Sverige
Inom kort ska Sverige grundlagsfästa EU-medlemskapet. Det vore inte fel att utnyttja det tillfället för en offentlig debatt om vad slags Europa vi svenskar vill ha: Ett Europa som styrs av marknaden eller politikerna? Ett Europa som bygger på rättvisa och solidaritet eller där de svagaste får betala priset för misstagen? Ett demokratiskt eller stoppstyrt Europa? Socialdemokraterna borde ta ledningen i den debatten i stället för att ängsligt huka i högerblåsten.