Att resa är otroligt roligt. Du får se och uppleva saker som du aldrig annars skulle få möjlighet att se och uppleva, annat än genom tv-rutan i dokumentärer eller filmer. Du får träffa så många nya människor som på ett eller annat sätt kommer att påverka ditt liv och dina tankar. Du får se ställen som du trodde endast existerade på vykort eller i fantasiernas värld, äta nya maträtter med helt andra ingredienser än vad du är van vid, testa frukter som du aldrig vetat om att de funnits. Ja, att resa öppnar en helt annan värld än den värld du är van att leva i.
Att resa får dig också att förstå hur beroende du är av den värld där du vuxit upp, där du är formad och där du lever på helt andra villkor än många andra människor runt om i världen. Det får en att inse hur mycket vi egentligen tar för givet. Hur många i-landsproblem som vi stöter på och upplever som enormt stora när de egentligen är rätt små om man ser dem i ett större perspektiv. Här kommer några exempel:
En varm dusch med bra tryck går inte att ta. Hemma ställer vi oss i duschen, länge, ofta för länge och de flesta har ett rätt bra tryck i duschstrålarna. Här duschar man, om man har tur i varmt vatten, annars får man klara sig på kallvatten. Överallt sitter det lappar om vattenbrist i landet, som en påminnelse att försöka hålla nere tiden du duschar och något speciellt tryck i munstycket är inget man kan förvänta sig.
Ström som stängs av. Du saknar möjlighet att ladda din mobiltelefon, dator, Ipad eller vad du nu använder som behöver ström. Spisen går inte att använda och ditt kylskåp slutar att fungera. Du kan inte laga mat, ett glas kall mjölk kan du glömma, inga uppdateringar på facebook och du kan inte heller höra av dig till någon för att fråga om ni ska ta en lunch eller en fika. Hemma är strömavbrott rätt ovanligt, och när det händer är det för kortare stunder (med vissa undantag). Här nere stänger man av strömmen, ibland under hela dagarna så länge solen är uppe. För en som är van att alltid ha tillgång till ström känns det som ett fruktansvärt straff. Här stänger man av den för att spara pengar och ström.
Vi ska ses klockan 10.00 men du kommer 10.30. Det här med att passa tider och vara besatt av att passa tider måste vara typisk för en stressad västvärld där allt går enligt ett schema där man stiger upp, äter frukost, jobbar, äter lunch, jobbar lite mer, äter middag, går och lägger sig. Vi är beroende av tider och har svårt att acceptera folk som kommer sent. För oss handlar det om att inte missbruka andra och ens egen tid. Bestämmer man att ses klockan 10.00 så är vi där klockan 10.00. Detta skulle jag påstå är något som definitivt sitter i hop med en betydligt mer stressad tillvaro där varje minut är viktig. Men den stressen finns inte här, inte i Tanzania eller något annat av de länder jag besökt under den här resan. Här får du räkna med att folk alltid kommer sent. Säger ni klockan 10.00 så räkna inte med att de dyker upp innan 10.30.
Frustrerande? Ja, absolut! Ett bekymmer? Nej, egentligen inte. Man får helt enkelt gilla läget.
Jag tror att alla någon gång behöver kliva ur sin trygghetszon, åka utanför 50-skyltarna för att upptäcka att allt inte alltid är svart eller vitt eller på det sätt som det alltid har varit på. Det finns en värld där utanför också, där människor lever med helt andra förutsättningar än de som vi lever med här hemma.