I samband med Centerns partistämma sände Sveriges Radio ett inslag i Studio Ett där de politiska chefredaktörerna Göran Greider på socialdemokratiska Dala-Demokraten och Johan Hammarqvist på centerpartistiska tidningen Norra Skåne diskuterade Centerpartiets utveckling under Maud Olofssons tid och vad man kan vänta sig av Annie Lööfs ledarskap.
Den socialdemokratiske debattören Göran Greider kom i sin analys av Maud Olofssons betydelse för Centerpartiet att landa i två huvudslutsatser. Den ena som inte kommer att beröras här är att hon fört partiet mer högerut, bort från en socialliberal profil mot en mer marknadsliberal. Den andra, och minst lika intressanta slutsatsen, var att Centerpartiet under hennes ordförandeskap kommit att överge landsbygdens och landsortens folk och att dessa människor därmed blivit fullständigt osynliggjorda i den politiska debatten då inget annat parti fyllt det vakuum som då uppstått.
Minst lika intressant var Johan Hammarqvists reaktion på Greiders inlägg. Man kunde ju ha väntat sig ett känslosamt utlägg om att Centerpartiet fortfarande slår vakt om landsbygden men att man inte nått ut med detta i det mediebrus som råder. Men se det hände inte. I stället kom en lång harang om att politiken inte kan vara geografiskt buren utan måste vila på värderingar som är mer allmängiltiga än geografi.
Det var mycket intressant att höra den centerpartistiske ledarskribenten hävda att geografin inte har någon politisk dimension, och att det uppenbarligen inte fanns någon värdegrund för att slåss för landsbygdens folk. Gemene man har nog, i alla fall tidigare genom historien, uppfattat det som en av Centerpartiets grundläggande värderingar att hela Sverige ska leva. Så är uppenbarligen inte fallet längre.
För landsbygdens folk är det ytterst oroväckande att inget av de svenska riksdagspartierna sätter fingret på geografins politiska dimension. Det är helt klart att det finns geografiska spänningar som har en klart politisk dimension. Det går utan problem att rada upp en rad sådana spänningsfält som påverkar, och påverkas av, politiken. Spänningen mellan huvudstaden och övriga riket är en, stad mot landsbygd en annan, storstäder mot mindre städer, kust mot inland, och kommuncentra mot den omgivande kommunen är bara några.
Göran Greider lyfte i programmet också fram vilka effekter förnekelsen av geografins politiska dimension har lett till. Nedrustningen av servicen på landsbygden som skett under det senaste decenniet har fått ske utan större politisk diskussion på det nationella planet. Posten fungerar allt sämre, betaltjänster som försämrats, bensinstationer har gått sotdöden till mötes, affärer läggs ner, likaså skolor och boenden för äldre. Listan kan göras längre. Men bortsett från att enskilda riksdagsledamöter lyft detta i motioner och interpellationer råder tystnad från det politiska etablissemanget.
Nu är det dags att lyfta fram de skilda geografiska förutsättningarna i den politiska debatten och ge landsbygdens människor en chans att bli synliga i de politiska rummen igen. Geografin har en politisk dimension, och den måste fram i debatten.