CHARLOTTE OLSSON GMAIL.COM: Garderoben städas på skelett lagom till valår

Jag spenderar min sommar med att arbeta på den engelska landsbygden. Långt ifrån hemma, utanför valrörelsen, försöker jag följa allt så gott det går. Hade jag inte haft mina vänners uppdateringar så hade min enda bild av aktiviteten kommit från media och kommentatorsfälten på kvällstidningarnas hemsidor. Jag är inte ensam om det, men de andra befinner sig inte i ett annat land. De befinner sig i sina vardagsrum, i kontoren, vid hamburgergrillen och tusentals andra platser. De är inte politiskt engagerade och de har inte bestämt sig än vad de vill rösta på.

Bilden media förmedlar är ingenting som jag hade velat basera mitt val på. Än värre är nog testen på internet. Ärligt talat så är valrörelsen i media, och kampanjer emellan, värre än högstadietiden. Om de bedömer lämplighet efter hur dyr handväska hon har, eller ger någon fingret för att man inte kan konstruktivt förändra situationen, så är vi tillbaka bland hormonstinna fjortonåringar som känner att världen går under om de skulle få en stor mensfläck under första lektionen och skriver dagens diss på sina bloggar. Berättigat i den åldern, men vill vi verkligen bedriva valrörelse med den mentaliteten?

Almedalen måste vara rena högstadieskolan. De sa tidigt att det skulle bli smutsigt, men nu luktar allt rent av illa. Bränt, som Gudrun Schyman. Media gamar efter all skit de kan få tag i, men de ger inte en bild av hur politiken efter september kommer ta form. Det som de osäkra vill ha svar på. De hänvisas istället till att göra en "Testa dig själv! Vad bör du rösta på?" som har endast ett fåtal frågor där information inte stämmer.

Partier vill försöka fokusera på de viktiga frågorna och valarbetarna som delar ut flygblad, knackar dörr och diskuterar med grannarna får ta emot den kritik som grundats på kvällstidningens antaganden. Prata om det som betyder något, berätta om er framtida politik istället för att göra det hela till en tävling där den som har minst kyrkogård vinner. Där en chokladkakegravsten värderas likadant som en där man sa nej till allmän rösträtt.
Media har jag tappat hoppet för, men vissa förbunds kampanjer hade kunnat vara mer än ett skämt. Jag sätter min tilltro till de fantastiska medlemmarna som kampanjar oavsett om det är valår eller inte, snöstorm eller sommarledighet. Det är de som ska forma valrörelsen och de som ska möta människor vid hamburgergrillen, i kontoren, vardagsrummen och utanför vallokalerna. Jag önskar jag kunde vara där.

När jag kommer tillbaka vill jag slängas in i en brinnande valrörelse. En som slutar i rödgrön seger, annars vill jag nog helst stanna i det isolerade Bardwell och fortsätta skotta hästbajs. I slutändan så är det väl ungefär likvärdigt.