CHARLOTTE OLSSON GMAIL.COM: Fusket med yttrandefriheten

De hetsiga debatterna om demokrati ekar över landet just nu. Dagen då folket vaknat efter valvakan valde många att samlas på torg och gator, enade under parollen "Stoppa rasismen", för att demonstrera. Det handlade inte om att ogiltigförklara valet, tysta någon eller vara odemokratiska. De, eller vi eftersom jag också deltog, nyttjar bara yttrandefriheten vi med. Det upprör mig att främlingsfientliga partier ständigt gör sig själva till martyrer, när de inte kan sprida sin propaganda oemotsagt. När de yttrar sig så kan vi svara, säga emot och sätta ner foten i protest.

Sokrates talade om den sanna dialogen, där målet var att nå sanningen genom argument och motargument utan några inslag av känslor, makt eller nyttoperspektiv. Dialogen ska lämna en öppning för de argumenterade att upptäcka nya sidor och ändra inställning men att de ändå ska nå en gemensam förståelse. Den här typen av dialog skulle jag vilja påstå inte är möjlig längre, då vi som människor inte kan bortse från våra känslor, från makt eller från nyttoperspektiv. Det är helt enkelt för svårt.
Poängen i en argumentation är ändå att det är minst två vitt skilda åsikter som ska diskuteras. Just det, minst två. Yttrandefriheten gäller inte en väg och "PK-åsikten" ska också ta plats, om nu inte Sverigedemokraterna ska säga emot sig själv, men det vore väl ingen nyhet i så fall.

Voltaire påstås ha talat om att dö för någons rätt att föra fram sina åsikter, men det är omstritt huruvida citatet är sant. Oavsett så finns det fler än en tolkning. Utgå ifrån att någon faktiskt hade sagt så och tänk efter igen. "Jag delar inte dina åsikter men är beredd att dö för din rätt att framföra dem". Ingenstans där står det om någon ömsesidighet, något krav på att andra parter också ska vara beredda att dö.
Det står heller inte att de åsikter man påstås sig kunna dö för att framföras, ska stå oemotsagda. Så i slutändan finns det ingen anledning för SD-väljarna att åberopa det citatet. Inte bara för att citatet i sig diskuteras som felaktigt, utan för att det inte har någon poäng i deras syfte att tysta sitt motstånd genom att påstå att motståndet tystar dem.

Med bakgrund av bara dessa två källor så finner jag många diskussioner kring demokrati ytterst märkliga. Demokrati ska alltid ligga högt på agendan, återerövras av varje generation och upplevas istället för att bara läras in. SD-väljare som mopsande hetsar fram "yttrandefrihet! yttrandefrihet!" när någon bemöter deras argument med motargument, gör det i onödan. Dessa människor har nämligen yttrandefrihet, men likaså har alla vi andra.
Vår rätt att demonstrera mot det som vi tycker har gått fruktansvärt fel i världen är lika beständig som deras rätt att tjata om hur lite folk vill lyssna på dem.
Att människor inte håller med är inte yttrandefrihetens fel, båda kom till tals, utan då kanske de borde ta sig en titt på politiken och det är en fråga för en annan rubrik, där vi i flera år har viskat "hets mot folkgrupp".