I förrgår lyckades Friskolekommittén, under ledning av Lars Leijonborg, äntligen presentera en överenskommelse mellan regeringen, Miljöpartiet och Socialdemokraterna kring villkoren för landets friskolor. Förväntningarna har varit höga. Men arbetet i kommittén har gått så pass tungt att kommittén tvingades begära förlängd tid för sitt arbete. Den överenskommelse som nu presenterats bidde i alla fall om inte en kostym så i alla fall en tumvante, om man ska referera till Nicke Lilltrolls berättelse om besöket hos skräddaren. I Nicke Lilltrolls fall bidde kostymen i slutändan bara en tumme, men förslagen om att meddelarskydd även ska gälla för anställda på friskolor, att friskolorna ska omfattas av offentlighetsprincipen och att det ska göras en vandelsprövning av de som etablerar friskolor gör att överenskommelsen i alla fall kan liknas vid en hel tumvante.
Däremot fick Socialdemokraterna inte gehör för det av kongressen beslutade kravet på ett avgörande kommunalt inflytande i fråga om friskoleetableringar. Detta landade i stället i en urvattnad formulering om obligatoriskt samråd med kommunen innan etablering av en friskola. Visserligen ett steg i rätt riktning, men ett alldeles för litet steg jämfört med vad som behövs. Socialdemokraterna har visserligen lagt ett särskilt yttrande i kommittén där man skriver: ”Att det idag saknas samordning mellan de kommunala och de fristående skolorna leder till att skolans resurser inte används på det bästa sättet för eleverna och att elever kan tvingas byta skola mitt under pågående utbildning. Elever, och deras föräldrar, ska kunna veta att när de påbörjar en utbildning ska de också kunna slutföra den på ett bra sätt. Vi anser därför att det ska krävas ett samarbetsavtal med kommunen för att etablera en ny fristående skola.”
Frågan är ändå om inte överenskommelsen i Friskolekommittén innebär att friskolorna är avförda från den politiska agendan för ett bra tag framöver och att det särskilda yttrande som Socialdemokraterna lagt mest är ett spel för gallerierna och ett försök från partiledningens sida att blidka de delar av partiet som i grund och botten är motståndare mot friskolesystemet. Denna del av partiet låter sig säkerligen inte blidkas med detta eftersom man redan har hunnit sätta kaffet i vrångstrupen när man läst inledningen till den överenskommelse som gjorts. I denna står nämligen: ”Friskolorna har kommit för att stanna. Kommittén anser att möjligheten att välja skola är av stort värde, både för den enskilde eleven och för att stimulera utvecklingen inom skolväsendet. Därför vill kommittén slå vakt om det fria skolvalet. Kommittén vill se en fungerande mångfald av aktörer i skolan. En utveckling mot likriktning, till exempel genom systematisk utslagning av små aktörer eller återgång till nästan bara kommunala skolor, vore olycklig och saknar stöd i det svenska samhället.”
Även om den nu tecknade överenskommelsen innebär att friskolefrågan är mer eller mindre död i den kommande valrörelsen är det bra att man presenterar långsiktiga lösningar för friskolorna så att spelreglerna blir kända och hållbara över tid. Man kunde bara hoppas på att partierna kunde åstadkomma en liknande överenskommelse för hela skolans område. Det skulle behövas i än högre grad.