Julhandeln spås omsätta 77,7 miljarder. Enbart i december, enligt HUI Research, tidigare Handelns utredningsinstitut. Det är nästan dubbelt så mycket som hela 2016 års budget för politikområdet migration, knappt 44 miljarder. Utifrån denna jämförelse ställer jag mig frågan hur vi använder våra tillgångar. Och vad som egentligen görs till ett problem.
Julhandel gynnar tillväxten. Det ses inte som ett problem. Det anses inte vara ett problem att vi köper och köper och struntar i klimatet, i vem som exploateras för produktionen och hur resurser fördelas i samhället.
Migration anses tärande, en belastning. Migrationen problematiseras. Människor på flykt betraktas som samhällets största problem för närvarande. Inte för dem som flyr utan för oss – som kan julhandla för miljarder.
Vad säger shopping kontra migration om vår humanitet? Om vår villighet att med skattemedel försöka utjämna skillnader, inte enbart för människor på flykt utan också för alla dem som inte har råd att shoppa loss inför julen. Enligt HUI Research är hushållen köpstarka och optimistiska. Hushållen har det gott ställt, ett högt sparande och goda reallöneökningar. Bostadsmarknaden är gynnsam.
För vem? Inte för migranter iallafall. Problem igen – det går inte att få fram bostäder. Folk sitter i månader, år, på asylboenden och väntar på att få starta sina liv i Sverige. Det pekar på en grav obalans i samhället som politiken står lamslagen inför.
Heminredning går allra bäst i julhandeln. Den låga räntan gör det möjligt för hushållen att investera i sina hem, säger HUI Research. Det är trevligt för dem som har ett hem. Men det säger också något om hur människor vänder sig inåt mot den lilla världen när den stora blir påträngande och konfliktfylld. Då är nya kök och ljuslyktor kanske en kortsiktig tröst.
Att vända sig inåt kan vara ett sätt att skydda sig på ett psykologiskt plan. Att shoppa kanske också kan vara en pseudotröst. Men all lyckoforskning pekar på att folk blir lyckligare av att sträcka ut en hjälpande hand, att göra en samhällsinsats. Det kan förstås vara samma människor som shoppar och gör en insats för andra människor. Bra i så fall. Men den måttlösa konsumtionen måste ifrågasättas, ständigt. Kan det vara möjligt att folk behöver mer heminredning? Det är inte längre en trend utan framstår som ett permanent behov av förnyelse på hemmafronten.
Förändring och förnyelse är symtom på att vi lever i en senkapitalistisk anda. Alla är inte kapitalister i traditionell bemärkelse men andan går inte att värja sig emot, enligt den franska sociologen Luc Boltanski. Avreglering, privatiseringar, pensioner i fonder – vårt offentliga system har kapitaliserats. Tillväxt och konsumism framstår som både oåterkalleliga och önskvärda. Makten i denna regim är svårlokaliserad. Är det politiken eller marknaden som styr? Hursom, det hela förpackas i termer av frihet. Vi är valfria.
I år väljer jag frihet från julen.