Framtiden som skulle vara vår
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
De som lyckats bättre har gjort det genom kontakter. Att uppsöka arbetsgivarna själva och presentera sig själv och sitt cv, funkade inte. Så trots drivkraften finns inga jobb. Alla har inte det rätta nätverket, men det är vad som oftast krävs för att inte gå ut i arbetslöshet och ovisshet.
Politikerna bråkar om vilka siffror som gäller, hur många procent är egentligen arbetslösa. Har de räknat in studerande och blir siffrorna fel då? Kanske man kan räkna in de som nu tar studenten, fastän de i en vecka till är studerande? Hur ändras siffrorna efter fredagen? Spelar det någon roll? För ni vet ju att det är alldeles för många som är unga och arbetslösa.
Ni vet ju att modet faller lätt och att stressen inför studenten inte handlar om att hitta rätt avslutningskläder. Ni vet ju att ungdomar inte vill bo hemma, men att vi inte kräver mycket. Ni vet att vi inte vill spela tv-spel hela dagarna, ändå så bråkar ni om siffror. Vem är egentligen arbetslös? Det beror på om ni frågar oss i dag eller i morgon.
Vi är framtiden, hör man av och till, men just nu ligger vår framtid i händerna på politiker. Arbetsgivare avvaktar till valet för att få veta vad som egentligen kommer att gälla. Från alla olika håll skriks det om ungdomsarbetslösheten och hur man ska råda bot på den. Försämra villkoren, jobba för halv lön, inte vara så kräsen.
Ta ett skitjobb och var tacksam, säger en del.
Nej jag vill vara nöjd. Trots att jag är ung så vill jag ha råd att bo i en skolådeetta, ta eget ansvar och veta att mitt jobb ger mig något mer än bara ångest och en månadslön som ändå tvingar mig att bo hemma.
Trots att jag är ung så vill jag också vara trygg. Bara för att jag är ung, ska jag ha det sämre? Förtjänar jag mindre? Eller vill ni bara spela på min osäkerhet inför framtiden, min desperation att ta vad jag kan få i rädsla för att det ska vara ingenting alls? Vi som skulle vara framtiden, vi väntar på svar - varför ska vi vara andra klassens medborgare för att vi är unga?
Nu tar vi studenten, sjunger om frihet och ljusnande tider men framtiden är inte vår.