Framgångens domedagsbasuner
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
- Vi har haft en mycket tuff vår. Så i det ljuset, att vi nu inte backar för första gången i en EU-valrörelse, är resultatet mycket bättre än vad man kunde tro i mars och april. I det sammanhanget får man säga att det duger.
Vad han egentligen säger är att många Socialdemokrater med rätta var oroliga för att valet skulle resultera i ytterligare en tillbakagång. Trots att valrörelsen gått bra och kontakten med väljarna varit positiv. Med allt bråk som varit under våren - med LO-Wanja och Mosa Mona-kampanjen i centrum - så skulle det ha kunnat bli ett rejält ras. Så blev det inte. Valresultatet bekräftar det opinionsmätningarna indikerat; att botten nåtts för partiet. Nu kanske det vänder. Valet 2010 fortfarande är en öppen historia.
Men det finns också starka varningssignaler. I bakgrunden hör vi domedagsbasunerna. För det första är det uppenbart att den yngre generationen inte tänker rösta som sina förfäder. De är trolösa. De har lärt sig att ta sig för sig av livet. Det är gratis-
generationen som fått lära sig att rättigheter är något som ska utnyttjas. Fjärrkontrollen har alltid funnits, nätets frukter är till för alla som kan plocka. Rättigheter behöver inte vara kopplade till skyldigheter.
Med samma lätta fot som fört den yngre generationen till Piratpartiet kan de förvisso rösta med Socialdemokraterna 2010. Men också vända sig till något annat parti som passar in i tidsandan. Ett parti som vilar på historia har inget att tillföra denna tidsanda. Det går inte för arbetarrörelsen att gå till val på att farfarsfar kämpade på 1800-talet.
För det andra är det allvarligt att storstäderna och framförallt Stockholm vänder Socialdemokraterna ryggen. Partiet har gjort bra ifrån sig i skogslänen, men om alliansen lyckas frysa fast en partistruktur där Socialdemokraterna är det perifera Sveriges parti, och alliansen kämpar med Miljöpartiet om att vinna storstadsväljarna, då klämtar klockan för Socialdemokraterna.
Socialdemokraterna måste ha ett program som tilltalar även det Sverige som har viss medgång. De förfördelades socialdemokrati klarar sig inte utan att också ha en bro in i framtiden, till alla som känner utvecklingskraft och framtidshopp. Förvisso kan vi ana att när krisen på allvar kommer till Stockholm i höst så blir alliansen inte längre lika populär, utan alla kommer att vända sig till de traditionella krishanterarna - till Socialdemokraterna.
Men om krisen inte blir så allvarlig? Om alliansen klarar av att ställa om från sin konkursade utanförskapsberättelse till en vi-tar-ansvar-för-Sverigeberättelse?
I slutet av sin ordförandeperiod talade Carl Bildt om att framtidens partistruktur skulle komma att byggas kring en klyvningslinje mellan dem som ville förnyelse och förändring å ena sidan, och dem som kämpade för att bibehålla det gamla och stod för traditionerna å den andra.
Valresultatet i EP-valet visar att denna vision kan vara på väg att uppfyllas. Om Socialdemokraterna förlorar 2010 på att de valt en konservativ bevararlinje framför samhällsförändring och utvecklingskraft, då är partiet kokt och vi får sannolikt se en ny politisk hegemoni ta form.