Fp:s valrörelse full av motigheter
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
En besvikelse torde också vara att de båda lärarfackförbunden har kritiserat folkpartiets skolpolitik. Dessa vill inte ha en återgång till en mer traditionell pluggskola och har inte heller accepterat tanken på lagstiftning (!) om vilken litterär "kanon", som ska gälla
- alltså exakt vilka skönlitterära verk, som skolelever måste läsa. Batong, förbud och lagar om vad som helst i stället för frihet tycks ha blivit folkpartiets linje.
Det allt massivare motståndet mot partiets intoleranta förslag och attityder i invandringspolitiken måste också ha känts i skinnet på partiledningen. Inte så angenämt var det heller att det nyss var nära en stor kärnkraftsolycka i Forsmark, för partiet vill ju egentligen bygga ut kärnkraften. Och partiet har en mycket ombytlig väljarkår; många kan därför snabbt gå över till annat parti. Om krigen i Mellanöstern vill folkpartister inte längre tala så mycket. Man stödde ju entusiastiskt George W Bushs ingripande i Irak. Det förskräcker.
Mest uppseendeväckande i Norrbottens landstingspolitik under senaste tiden är väl att folkpartiet framträtt med så motstridiga förslag och synpunkter, att väljarna definitivt måste ha blivit förvirrade och osäkra om vad partiet egentligen vill. Folkpartisterna har nog inte tillräckligt begrundat C H Hermanssons berömda ord vid en vpk-kongress: "Någon djävla ordning ska det vara i ett parti!" Och med det självklara tillägget: särskilt just inför ett val!
"Huvudförslaget" tycks vara en överenskommelse med de övriga borgerliga partierna. Den innebär att man inte förordar något öppnande av BB i Piteå och Kiruna och inte heller något återställande av akutkirurgin i Piteå, Kalix och Kiruna.
Det andra förslaget kommer från folkpartiet i Piteå, och går tydligen ut på att ett bolag ska ta hand om bland annat Piteå sjukhus, "Almqvistska sjukhuset", alltså en form av privatisering. Ett ambulerande team ska kunna ersätta läkarjourerna i Arjeplog, Arvidsjaur och Älvsbyn. Kritiken mot det förslaget tycks monumental.
Det tredje förslaget kan kanske kallas "Manstens förslag". Anders Mansten, fp-kandidat i valet till landstinget, verkar acceptera "Piteförslaget" men "sågar" helt "huvudförslaget". Det är, anser han, direkt ohederligt mot väljarna! Sannerligen en sällsam början på en folkpartikarriär. Erik Lundström, socialliberalen från Sikfors, ger Mansten sitt stöd.
I kommunalpolitiken i Piteå har den tidigare ledaren Lars-Erick Forsgren stått för en tuff - men mycket modig - markering. Han hävdar att folkpartiet inte längre är socialliberalt som på Bertil Ohlins och Bengt Westerbergs tid utan har vikit sig för moderaterna. Därmed har folkpartiets socialliberala karaktär tonats bort. Självklart har mången folkpartist i Pitebygden, som gärna kallar sig "socialliberal", känt sig träffad av det.
Den största besvikelsen för Piteås folkpartister måste väl annars vara att det stora fälttåget mot socialdemokraterna med anklagelser om maktmissbruk i kommunalpolitiken fick en så snöplig utgång i brist på såväl sakligt underlag som hållbara argument. Orden var många men substansen ingen.