När SCB i sin partisympatiundersökning bryter ner resultatet utifrån olika parametrar blir undersökningen riktigt intressant. Då kan män nämligen exempelvis få svar på om det nya arbetarpartiet, Moderaterna, har lyckats med sin ansats att bli arbetarnas parti eller inte.
När man tittar närmare på SCB:s resultat kan man konstatera att klassröstningen är fortsatt stark i Sverige. För även om mönstren försvagats något över tid så är trenden tydlig. Din utbildningsbakgrund och det yrkesval du gör påverkar i hög grad hur du kommer att rösta.
Om man tittar på Socialdemokraterna så har detta parti stöd av lite mer än 50 procent av arbetarna medan stödet bland SACO-medlemmar och högre tjänstemän endast ligger på 22 procent. Det är uppenbart var den största väljarpotentialen finns.
Detta borde på ett tydligare sätt också avspegla sig i politiken eftersom stödet för en sådan politik finns såväl i opinionen som i partiprogrammet. Man kan fundera över varför socialdemokratin i så pass högg grad ändå hukar i vassen.
Riktigt intressant blir det när man studerar vilka som sympatiserar med Sverigedemokraterna. Bilden av deras väljare är att det i huvudsak är arga, vita, lågutbildade män. I SCB-undersökningen finns naturligtvis inget svar på om de är arga eller inte. Inte heller om de är vita. Men att de skulle vara lågutbildade bekräftas faktiskt av SBC:s undersökning. Bland SACO-medlemmar och högre tjänstemän är stödet försvinnande litet. Men det är inte hela sanningen.
Riktigt intressant är att Sverigedemokraternas stöd bland företagare är större än stödet bland arbetarna. Med stöd från tolv procent bland företagarna blir SD tredje största parti i denna grupp, blott fyra procentenheter mindre än Socialdemokraterna. Bland arbetarna samlar SD tio procent.
Detta om något är en varningssignal och visar att det inte bara är LO som bör ta sig en funderare på varför SD får så starkt stöd inom de egna leden. Det är också en fråga som företagarnas organisationer bör ställa sig.