År 2002 var tjugofem av svenskarna övertygade om att det offentliga inte skulle ge sjuka en tillräcklig levnadsstandard. Var fjärde svensk trodde alltså år 2002 att sjuka skulle få leva fattigt. År 2010 hade den siffran stigit till trettiofem procent. En av tre svenskar litade år 2010 inte på att sjukförsäkringen är att lita på. Detta visar sociologiprofessor Stefan Svallfors i sin rapport "Trygg, stöttande, tillitsfull?".
Siffrorna är skrämmande men inte alls förvånande. Den nedmontering av sjukförsäkringen som vi sett under senare år gör människor oroliga inför framtiden. Men utvecklingen är oroande. Ett sjunkande förtroende för sjukförsäkringen riskerar att smitta av sig på andra områden. Den tillit som svenska medborgare satt till de offentliga försäkringssystemen inom välfärdssektorn riskerar alltså att urgröpa förtroendet för övriga välfärdssystem.
Vad blir då den långsiktiga effekten av en minskande tilltro till sjukförsäkringen, kan man undra. Människor som inte tror att de offentliga systemen ger det skydd som efterfrågas, och som har råd att se om sitt hus, kommer då att söka efter privata försäkringslösningar. På sikt kan detta leda till att viljan att ställa upp på kollektiv finansiering via skattsedeln riskerar att urholkas. Den som inte litar på ett system är inte heller särskilt benägen att betala till systemet.
I förlängningen kan detta komma att leda till att det svenska välfärdssystemet allt mer kommer att likna det amerikanska. Var och en, av de som har råd, ser om sitt hus medan de som inte har råd får lita på det urgröpta offentliga välfärdssystem som finns kvar. Det är en naturlig reaktion att söka trygga sin tillvaro och söka förutsägbarhet och trygghet i sin vardag. Skillnaden blir att allt fler inte får en trygg situation.
Systemskiftet är då genomfört. En av grundpelarna i den svenska välfärdsmodellen har då kollapsat. Det samhälle vi står inför då är ett annat samhälle än det vi ser idag. Ord som solidaritet, gemensamma lösningar, jämlikhet och kollektiv trygghet har då raderats ur människors medvetande.
Är det så vi vill ha det? Tack och lov visar Stefan Svallfors undersökningar att svensken i allmänhet vill se en annan utveckling. Viljan att betala skatt är fortsatt hög, och framförallt hos höginkomsttagarna har viljan att betala skatt ökat under perioden mellan 2002 och 2010. Välfärdsstaten har alltså en chans. Det går att vrida skutan rätt igen.
Det finns förutsättningar för socialdemokratin att gå på offensiven i välfärdsfrågor. Det är en av slutsatserna man kan dra av Stefan Svallfors rapport. Men man får inte vänta. Går systemskiftet för långt kan förutsättningarna för det jämlika välfärdsbygget raseras. Motoffensiven mot nedrustningen av sjukförsäkringen och arbetsmarknadsförsäkringen måste intensifieras. Kraven på att de allra flesta ska ha en försäkringsersättning motsvarande åttio procent av den lön man hade före sjukskrivning eller arbetslöshet måste skalla på nytt. Stödet finns - just nu. Men får regeringen Reinfeldt fortsätta med sin nedmontering av välfärden riskerar viljan att betala att urholkas. Då blir möjligheterna att återupprätta välfärdssystemen avsevärt mindre. Det får inte hända.