Försvarskrisen allt djupare
FÖRSVARET. För svenskt försvar är klimatfrågorna och dess konsekvenser mest avgörande, enligt försvarsberedningen. Klimatfrågan kan, och om de sämsta prognoserna slår in, självfallet påverka de globala säkerhetssituationen, men där är vi inte nu och Sverige lär spela en mindre roll om så skulle bli verklighet. Det är andra avgöranden som är viktiga för svensk säkerhetspolitik.
ÖB Håkan Syrén är orolig för det svenska försvarets framtida organisation. Det är han inte ensam om.
Foto: Tomas Oneborg / SvD / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
ÖB Håkan Syrén och hans närmaste medarbetare har på fyra veckor arbetat fram ett sparförslag innebärande nedläggningar av en rad verksamheter. Framför allt inom hemvärnet, men också konkret vad gäller jägarbataljonen i Arvidsjaur. I övrigt är det en radda förslag från ÖB om vad som kan göras för att uppnå de sparmål som regeringen aviserat.
Upp till 2 500 tjänster inom försvaret kan komma att försvinna. Huruvida
F 17 i Ronneby ska läggas ner eller F 21 i Luleå gav Håkan Syrén inget besked om i samband med sin presskonferens i går, torsdag. Det blir att vänta och se.
Enligt ÖB är det upp till regeringen att fatta beslut om den slutgiltiga försvarsorganisationen och om hur ett nedbantat svenskt försvar ska se ut. Alliansregeringen får därmed ta slutgiltig ställning till bärigheten i de förslag som ÖB lämnat. Med tanke på hur försvarsminister Sten Tolgfors hittills handlagt försvarsfrågorna finns anledning till oro.
Samtidigt tycks ÖB Håkan Syrén inte veta vilket ben han ska stå på. Den moderatledda framåtriktade försvarspolitiken tycks mer vara av kvartalskaraktär än långsiktig. Ena månaden heter det en sak, en annan något helt nytt. Det är inte märkligt att Håkan Syrén känner sig frustrerad i sin roll som överbefälhavare.
Hur många ska göra det framtida försvarsjobbet? Hur ska Sverige försvaras i en krissituation? Hur ska försvaret vara regionalt organiserat för att täcka hela landet, och vad händer inom alla de stödmyndigheter som är beroende av försvaret? Och är det just den insatsorganisation som nu skisseras som är den vi i en framtid ska ha?
Svaren från regeringen är få. Eller som ÖB uttryckte det vid sin presskonferens: " Vi befinner oss i ett oerhört otydligt läge". Och mera tydligt; Sverige kan inte med den nya organisation som regeringen vill ha självt försvara sig. Tuffa ord, men sannolikt riktiga.
Samtidigt låter Sten Tolgfors Ekonomistyrningsverket utreda varför försvarets kostnader blivit drygt en miljard kronor dyrare än vad som budgeteras för 2008. Det gäller att förskjuta fokus till någon annan än sig själv. Det yttersta ansvaret ligger trots allt slutligen hos landets försvarsminister och den regering han företräder, men frågan är om man är vuxen den uppgiften.
Förvånande är att försvarsminister Sten Tolgfors ständigt som ett mantra upprepar att han inte varit informerad om försvarets ekonomiska kris. Samtidigt sägs från försvarsmakten att man kontinuerligt informerat försvarsdepartementet om det ekonomiska läget. En snabb omställning av försvaret kostar självfallet.
Utvecklingen i vårt närområde, inte minst i ett Ryssland som rustar upp och som vill återupprätta Sovjettidens gamla stormaktsroll, måste också vägas in i ett framtida försvarsbeslut. Eller ska Finland sköta vårt hemmaförsvar?
Säkerhetspolitik får inte bli hasardspel. Däremot är de flesta av oss öppna för en nödvändig anpassning till den verklighet som omger oss, men den får inte byggas på önsketänkanden.