Att det svenska försvaret genomgått stora nedskärningar under lång tid är ställt utom allt tvivel. Det svenska försvaret var en gång i tiden mycket starkt, men efter 1972 har anslagen till det svenska försvaret kommit att urholkas. Det anslag på 40 miljarder kronor som det svenska försvaret får i statsbudgeten motsvarade år 1972 nästan tre gånger så stor andel av Sveriges bruttonationalprodukt som det gör i dag.
Samtidigt som de ekonomiska resurser som ställs till försvarets förfogande har minskat har också världen runtomkring oss förändrats. Det tidigare så påtagliga hotet från Sovjetunionen kom att försvagas, och järnridå mot öst upplöstes. Detta gjorde att det direkta militära hotet mot Sverige bedömdes som litet, och än i dag finns ingen realistisk hotbild mot landet. Detta har i sin tur kommit att påverka analyserna kring hur det svenska försvaret borde fungera. Försvaret kom att få en mer offensiv uppgift och deltagande i utlandsaktiviteter har blivit en allt mer central del i försvarets uppgifter, i stället för den mer defensiva försvarsdoktrin med folkförsvaret i centrum som tidigare gällt.
När nu så den svenske överbefälhavaren Sverker Göransson uttalade att Sverige skulle stå pall mot ett väpnat angrepp i ungefär en vecka, och att landet därefter är helt beroende av militär hjälp utifrån väckte detta stor uppståndelse. Den socialdemokratiske gruppledaren i försvarsutskottet, Peter Hultqvist, var i söndags ute i en debattartikel i Aftonbladet och kritiserade den moderata försvarsministern Karin Enström för liknöjdhet då hon i princip förklarat sig nöjd med den försvarsförmåga som överbefälhavaren redovisat. I debattartikeln skriver Hultqvist: "I riksdagen har det aldrig diskuterats eller sanktionerats att Försvarsmakten ska ha en kapacitet som räcker för att försvara en del av landet i endast en vecka. Försvarsmakten organiserades materiellt och fick ett personalförsörjningssystem med stark inriktning på internationella insatser och missioner. Det nationella perspektivet, det vill säga det direkta försvaret av Sverige blev en sekundär uppgift. Om perspektivet med en kapacitet att försvara endast en del av landet i en vecka presenterats i riksdagen 2009-2010 hade protesterna troligtvis varit högljudda."
Den fråga som osökt infinner sig är om de socialdemokratiska politiker som varit med om att skära ned på försvarsanslagen under lång tid inte har varit medvetna om vad man gjort, eller om den upprördhet som Hultqvist nu visar upp mer handlar om att utifrån ryggmärgsmässiga reflexer ställa sig i opposition gentemot regeringens politik. Att låta försvarsanslagen urholkas över tid måste en dag leda till konsekvenser i form av nedsatt försvarsförmåga. Detta kan inte komma som någon större överraskning för en försvarspolitiker som Peter Hultqvist. Från socialdemokratiskt håll har detta tidigare försvarats utifrån minskad hotbild. Nu verkar åtminstone Peter Hultqvist göra en annan bedömning. Frågan är om hans nya bedömning är lika välförankrad inom socialdemokratin som försvarets nuvarande ambitionsnivå verkar vara i den svenska riksdagen.
I sin artikel skriver Peter Hultqvist att vi behöver en försvars- och säkerhetspolitik som med trovärdighet bevarar den militära alliansfriheten. Utifrån detta landar han i analysen att en sådan "måste präglas av både en djupare och långsiktigare problematisering, högre kravbild och en bättre försvarsförmåga än det som präglar regeringens enveckasförsvar och försvarspolitik."
Den första delen har Hultqvist helt rätt i. Den svenska försvarspolitiken behöver en betydligt mer långsiktig problematisering än vad såväl socialdemokraten Peter Hultqvist eller moderata försvarsministern Karin Enström ger sig in på. Om detta sedan landar i Hultqvist slutsatser att vi behöver en högre kravbild och en bättre försvarsförmåga är inte givet. Därför är det bra att försvarspolitiken nu kommit att hamna i fokus, och detta måste också leda fram till en diskussion inom det socialdemokratiska partiet kring den framtida inriktningen på försvarspolitiken så partiets hållning inte låter sig utformas utifrån tillfälliga "servereturer på volley".