I går presenterade finansminister Anders Borg regeringens höstbudget. I sedvanlig nymoderat anda först för pressen, och därefter för landets folkvalda som ska fatta beslut om budgeten. Redan vid presentationen av regeringsförklaringen vid riksmötets öppnande kunde man förstå att det politiska temat för budgeten skulle bli ansvar. Mycket riktigt, "Tid för ansvar", den redan så frekventa frasen i regeringsförklaringen återkom som titel för budgeten.
Liksom i regeringsförklaringen översätts begreppet ansvar till en budget i balans. Förvisso en form av ansvarstagande. Men ett defensivt förhållningssätt som lämnar mycket i övrigt att önska vad gäller ansvarstagande för arbetsmarknadspolitiken, välfärdspolitiken och åtgärder för att försöka motverka att Sverige dras djupare in i den internationella ekonomiska krisen än nödvändigt.
Anders Borg föreslår visserligen en rad åtgärder för att försöka förhindra att arbetslöshetstalen stiger dramatiskt. Det rör sig om en tillfällig förstärkning av anslagen till vägar och järnvägar för åren 2012 och 2013. Men de fem miljarder kronor till reparationer och trimningsåtgärder som detta handlar om räcker mest till för att skrapa på ytan. Underhållsbehoven är så mycket större. När passar det bäst att göra stora insatser på detta område - i högkonjunktur när ekonomin behöver kylas ner eller i lågkonjunktur när ekonomin behöver stimuleras? Svaret är ganska givet. Så varför tar inte Borg chansen att slå två flugor i samma smäll.
En annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd under åren 2012 till och med 2015 är en satsning på 7,2 miljarder kronor som mest inriktas på ökade förmedlingsinsatser, förbättrad uppföljning av jobbsökande och 15 350 fler tillfälliga platser i arbetsmarknadsutbildning för år 2012 och 8 550 platser under år 2013. Detta är god och klassisk socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik under kristider. Det är gott att Borg & Co har insett att det är vad som behövs. Men det räcker inte.
Arbetslösheten kommer att bita sig fast på en för Sverige mycket hög nivå och kommer att stiga. Borg vill inte göra mer just nu, utan aviserar att regeringen kan komma att återkomma med fler arbetsmarknadsåtgärder senare.
Men varför vänta när till och med regeringens egna beräkningar visar att detta inte kommer att räcka. Men regeringen kanske går omkring och hoppas på att den sänkta restaurang- och cateringmomsen ska göra underverk.
Inslag i budgeten som får godkänt är åtgärdsprogrammet för skolans område för att stärka läraryrkets status och för att höja lärarnas kompetens, höjt bostadstillägg för pensionärer, justeringen av sjukförsäkringen och åtgärderna för en human migrationspolitik.
Däremot blir det klart underkänt för höjningen av fribeloppen för sjukvård och mediciner eftersom detta kommer att drabba dem som redan har det svårast i samhället.
Den fråga som smyger sig på när man tar del av Anders Borgs höstbudget är om han verkligen inser kraften i den internationella kris som vis ser, och som även kommer att påverka vårt land. Internationella experter har uppmanat länder som har möjlighet att stimulera sina ekonomier att göra detta. Detta hörsammar inte finansministern i någon högre grad. Han talar om ansvar - men tar inte ansvar på det sätt som skulle behövas. Och tittar man till prognoser för åren 2013 och 2014 får man känslan av att han till och med låtsas som om det regnar. Krisen ska ha blåst över redan till år 2013. Då är det fullfart i svensk ekonomi igen. Att tro att så skulle vara fallet känns näst intill naivt, speciellt när man inte försöker minska verkningarna av krisen mer än som görs i regeringens höstbudget.