Att det svenska pensionssystemet och att pensionsåldern behöver ses över i takt med att vi svenskar lever allt längre, och är allt friskare högt upp i åldrarna, är nog ingen nyhet för många. Utgångspunkten för utredningen har varit att hitta vägar för att få oss svenskar att vilja, och kunna, arbeta allt längre upp i åldrarna.
Utredningens förslag består i huvudsak i att man föreslår att inkomstpension från och med 2015 inte ska kunna tas ut förrän vid sextiotvå års ålder för att det fyra år senare ska var möjligt först från sextiotre års ålder, samtidigt som den allmänna pensionsåldern ska höjas från sextiofem år till sextiosex år. Utöver detta föreslår utredningen också att man ska införa något som man väljer att kalla riktålder för pension, vilket kan beskrivas som att pensionsåldern ska öka i takt med att den förväntade livslängden ökar
Påfrestningen på dagens pensionssystem beror på att vi svenskar lever längre än vad vi gjorde tidigare, samtidigt som att inträdet på arbetsmarknaden efter avslutade studier kryper allt längre upp i åldrarna. Sammantaget leder detta till att det antal yrkesverksamma år som pensionen inarbetas under blir färre. Pensionsbördan blir därmed större på varje enskild medborgare. Ekvationen blir allt svårare att få ihop.
Paradoxen är samtidigt att den faktiska pensionsåldern i vårt samhälle inte ökar i takt med vad man kunde förvänta sig. Att arbeta fram till den fastställda pensionsåldern är mer undantag än regel inom vissa yrkesgrupper. Arbetslivet är helt enkelt så slitsamt att man inte orkar arbeta fram till ålderspensionen. Den faktiska pensionsåldern ligger i dag på drygt sextiotre år. Inom LO-kollektivet är den faktiska pensionsåldern så låg som sextioett år, och exempelvis bland medlemmarna i Livsmedelsarbetareförbundet är den så skrämmande låg som femtionio år. .
Första steget i en genomgripande pensionsåldersförändring vore således att se till att arbetslivet organiseras på ett sådant sätt att människor faktiskt kan arbeta fram till ålderspensionen. Det känns som att satsa på att köpa en ägglös höna att börja med att höja pensionsåldern utan att ge människor förutsättningar att kunna jobba så länge som samhället kräver. Resultatet blir bara att differensen mellan lagstadgad pensionsålder och faktisk ålder för frånträdet från arbetsmarknaden ökar
Med detta inte sagt att vi ska strunta i att förstärka hållbarheten i pensionssystemet. Det måste bara göras. Men frågan är om inte det mest effektiva ändå är att börja i rätt ände. Parallellt med detta ska man naturligtvis också förstärka incitamenten för att jobba längre för den som orkar, Men man kan väl inte precis påstå att regeringen har gjort sitt bästa för att åstadkomma ett mer hållbart arbetsliv. Tvärtom har resurserna till arbetsmiljöarbete minskat avsevärt och man har dessutom i stort sett slagit undan fötterna för arbetslivsforskningen. Men nu är det kanske dags att vakna, och se verkligheten som den är. En förutsättning för att Sverige ska kunna hävda sig i den benhårda konkurrens som internationellt sett finns idag är att vi alla kan bidra till fullo utifrån våra förutsättningar. Regeringen borde därför satsa på att ge varje individ de verktyg som personen behöver för att kunna dra sitt strå till stacken. Det måste göras först - innan pensionsåldern höjs.