I maj 2010 beslutade regeringen att tillsätta en parlamentarisk kommitté som skulle svara för en utredning med syfte att förstärka den kommunala demokratins funktionssätt. I kommittén har landstingsrådet Stig Nyman, fungerat som ordförande, och bland ledamöterna kan vi finna norrlänningarna Karl Gustav Abramsson, kommunfullmäktigeordförande i Vilhelmina, Anna Hövenmark, före detta kommunalråd i Jokkmokk och Berit Andnor, tidigare riksdagsledamot från Jämtland.
I måndags presenterade kommittén sitt betänkande vilket innehåller en rad intressanta förslag. Kommitténs uppdrag har varit minst sagt spretigt vilket också märks på betänkandet som innehåller förslag på en rad olika områden. Det rör sig om allt från partistödet till kommunfullmäktiges storlek och ställning.
Ett av de viktigaste förslagen i betänkandet är att möjliggöra en krympning av storleken på kommunfullmäktigeförsamlingarna i småkommunerna. I dagsläget gäller kravet på minst 31 ledamöter i kommuner som understiger tolvtusen invånare. Av Sveriges kommuner är det 130 kommuner som ligger på denna miniminivå. Av dessa har trettioen kommuner mindre än åttatusen röstberättigade invånare. Kommittén konstaterar att partierna i de små kommunerna har problem med att fylla platserna på sina listor, men även att dessa problem förekommer i vissa av de medelstora kommunerna. Man konstaterar också att avhoppen bland kommunfullmäktigeledamöterna i de små kommunerna är mer vanligt förekommande än i större kommuner.
Kommittén gör bedömningen att fördelarna med en minskning av antalet fullmäktigeledamöter i småkommunerna överstiger de demokratiska förluster man kan göra och föreslår därför en minskning av minimiantalet ledamöter i fullmäktigen i kommuner där antalet röstberättigade understiger åttatusen sänks till tjugoen och att minimiantalet ledamöter i kommuner mellan åttatusen och sextontusen röstberättigade sätts till trettioen.
Detta är en förändring som efterlyst från kommunalt håll under lång tid, och det är bra. I småkommuner kommer ändå närheten mellan de folkvalda och väljarna att vara stor. Detta kan också leda till att urvalet till partiernas fullmäktigelistor blir mer genomarbetat och tar sin utgångspunkt i en betydligt mer kritisk hållning vad gäller grad av engagemang etcetera.
En annan viktig förändring som föreslås är att tillträdet för den nya majoriteten tidigareläggs efter valet. I dagsläget tillträder de nyvalda styrelserna och nämnderna först vid årsskiftet vilket innebär att en bortröstad majoritet i praktiken fortsätter styra kommunen i mer än tre månader innan den nya majoriteten får ta över rodret. Detta har självklart varit en demokratisk brist och kunnat innebära att kommunala beslut gått folkviljan emot.
Det kanske mest intressanta förslaget från kommitténs sida är att man föreslår en försöksverksamhet i ett antal kommuner med kommunal parlamentarism, vilket innebär att kommunstyrelsens sammansättning ska spegla majoritetsförhållandet i fullmäktige på samma sätt som regeringens sammansättning speglar majoritetsförhållandet i riksdagen.
Alla platser i kommunstyrelsen skulle därmed besättas av majoriteten i fullmäktige. Vinsten med detta är att tydliggöra kommunstyrelsens verkställande funktion och stärka fullmäktiges roll. I ett parlamentariskt system blir fullmäktiges roll som beslutsfattare och som arena för den politiska debatten långt mer tydlig än vad den är på många håll runtom i vårt avlånga land.
Demokratiutredningens förslag är en god grund för utveckling av den kommunala demokratin och man får hoppas att de politiska partierna nu nappar på de förslag som utredningen lagt fram. Det skulle vara ett stort steg i rätt riktning.