Det har nu gått snart sju år sedan Laval blev ett begrepp i den svenska arbetsmarknadspolitiken i och med att fackföreningen Byggnads tog strid för de svenska kollektivavtalens ställning, och satte ombyggnaden av Söderfjärdsskolan i Vaxholm i blockad då det bolag som bedrev ombyggnaden, ett dotterföretag till lettiska Laval un partneri, vägrade teckna svenska kollektivavtal för sin personal på bygget. I december 2004 stämde företaget Laval inför Arbetsdomstolen som interimistiskt förklarar åtgärderna lagliga men samtidigt begär in ett yttrande från EG-domstolen. I det utlåtande som slutligen kommer från EG-domstolen i maj 2007 konstaterar domstolen att Byggnads gick för långt i sina krav och att svensk lag måste ändras och i december 2009 presenterar den borgerliga regeringen sina förslag till lagändringar. Denna lagstiftning fastställdes sedan av den svenska riksdagen den 24 mars 2010.
Allt sedan konflikten inleddes år 2004 har Lavalfallet kommit att bli en vattendelare i svensk politik och en konflikt som vägrat att dö ut. Nu skrivs åter ett blad i Lavalfallets historiebok när majoriteten i arbetsmarknadsutskottet genom ett tillkännagivande uppdrar åt regeringen att genomföra en utredning med syfte att återställa de svenska kollektivavtalens ställning på svensk arbetsmarknad. Detta är ett viktigt steg då det handlar om att motverka social dumping på svensk arbetsmarknad.
Det initiativ som riksdagens arbetsmarknadsutskott tog i går är viktigt ur flera perspektiv. Det är för det första ett tydligt besked till väljarna från de rödgröna partierna om att de löften som man gjorde under valrörelsen kring arbetsrätten också håller efter valet. För det andra är det också en tydlig signal om att de utfästelser som gjordes under kampanjen inför folkomröstningen kring EU-medlemskapet ännu gäller då majoriteten i den svenska riksdagen nu på allvar tar strid för de svenska kollektivavtalen och den svenska arbetsrätten. Många företrädare för den svenska fackföreningsrörelsen bedyrade då att ett svenskt EU-medlemskap inte utgjorde något hot mot kollektivavtal och strejkrätt. Nu sätter man hårt mot hårt mot EU i denna fråga, vilket skulle kunna rendera i ett fylkingskt "Äntligen".
Men det beslut som utskottsmajoriteten nu fattat blir dessutom en verklig värdemätare på trovärdigheten i Fredrik Reinfeldts, och de nya Moderaternas tal om värdet av kollektivavtal och respekt för facket. Nu blir det uppenbart för alla svenska väljare om dessa ord var fyllda av substans eller endast utgjorde en retorisk potemkinkuliss i syfte att invagga de fackföreningsvänliga väljarna i en falsk trygghet så att de kunde förmås rösta för en högerledd regering. Det intressanta blir nu att se om Moderaterna och stödpartierna i regeringen sluter upp bakom utskottsmajoriteten och slåss för att svenska kollektivavtal ska gälla på svensk mark.